Ostmarschen i oktober 2018. Med slagorden "Ost ska vändas, inte flyttas" marscherar cirka 500 personer från Ica till Boxholms mejeri.
Beskedet
I mitten av oktober 2018 ringer det i kommunalrådet Britt-Marie Johanssons telefon. Samtalet är från Arla.
Göran Lundström, som vid den tiden var kommundirektör, minns hur uppgiven han kände sig när Britt-Marie knackade på dörren och meddelade att mejeriföretaget beslutat sig för att lägga ner ortens osttillverkning.
– Sågverket hade lagt ned och även kallstålet. Det kändes jäklig jobbigt att ytterligare ett ben som Boxholms kommun är känt för skulle ryckas undan. Det var ett tungt besked.
Den tidigare ägaren Bengt-Åke Bengtsson hade ägt ”osten” i 27 år när han beslutade sig för att sälja till Arla 2011. I Correns artikel från 5 januari samma år berättar han att han inte kände någon oro för att verksamheten skulle läggas ned.
– Nej, de vill satsa och de går inte in i en sådan här stor affär och sedan lägger ner det.
Trots utlovade investeringar på sex miljoner kronor i ostverksamheten i Boxholm togs beslutet att flytta produktionen till Östersund sju år senare.
I det pressmeddelande som Arla skickade ut i samband med nedläggningen skrev de att åtgärden var nödvändig för att möta konkurrens, och pekade på att över 60 procent av all ost som äts i Sverige idag är importerad. Enligt företaget skulle de spara 14 miljoner årligen på flytten av produktionen.
Göran Lundström beskriver nedläggningsbeskedet som chockartat.
– Vi var chockade och började fundera på hur vi ska hantera beskedet. Vi såg inte att kommunen hade några möjligheter att göra så mycket. Arla är ett gigantiskt bolag som är vana att lägga ned små mejerier. Det kändes som det var kört.
Ostkampen
Den 30 oktober 2018 samlades cirka 500 personer på torget utanför Ica. Med plakat, blåsorkester och högljudda slagord marscherade de till mejeriet för att protestera mot nedläggningen.
– Reaktionerna från allmänheten kom snabbt. Vi hann egentligen inte göra något från kommunens sida innan, säger Göran Lundström.
Allt hade börjat med ett Facebookinlägg från Vikingstadbon Peter Trygg. Mer än 16 000 personer hade gillat hans protest mot att Arla flyttade tillverkningen till mejeriet i Östersund.
Protesterna som uppstod tände ett hopp hos kommunen.
– Vi hade ett första möte med Arla den 12 april 2019 där vi försökte få dem att backa från nedläggningen utifrån den opinion som blev. Hade det inte uppstått en så stark opinion hade vi sett slaget som förlorat. Då hade vi fått titta på alternativ till hur vi skulle få kommunen att fortsätta växa trots alla nedläggningar, säger Lundström.
Men någon lösning fanns inte i sikte.
– Det var mycket hysch-hysch med riskkapitalister. Vi fick aldrig veta vilka det var. Kommunalrådet hade också kontakt med intressenter om Arla ville släppa det.
Den 11 december 2019 ystades den sista osten i fabriken i Boxholm.
Köpet
Anders Birgersson, styrelseordförande i Glada bonden, lutar sig bekvämt bakåt i kontorstolen hemma på gården i Gammalstorp.
– Vi fick se att mejeriet låg ute på försäljning på Blocket och vi var där och tittade. Jag minns inte när det var. Det har ju gått ett tag sedan dess. Men vi förstod att vi inte skulle få köpa det av Arla så vi la ned det, förklarar han.
Osttillverkning i mejeriet i Boxholm.
I maj 2020 träffades företrädare för Glada bonden och kommunen. Företaget berättade att de var intresserade av att köpa eller hyra mejeriet.
– De var en pusselbit för oss. Utifrån att de kändes seriösa fick jag i uppdrag att lägga ett anbud på mejeriet. Vi trodde inte att Arla skulle vara intresserade. Vi la mest ett bud för att man inte skulle säga att kommunen inte gjorde någonting, menar Göran Lundström.
Men Arla visade sig vara villiga att sälja till kommunen.
– Vi var tydliga i vårt anbud att det var under förutsättning att vi fick mejeriet så som det såg ut den 12 maj 2020. Det har vi varit noga med hela tiden. Vi var inte intresserade av en lokal som stod tom och bara kostade pengar. Skulle vi köpa det skulle det vara ett fungerande mejeri.
– När vi la budet hade Glada bonden försäkrat att de skulle starta ett mejeri. Det visste vi. Vårt första alternativ var att hyra ut det till dem. Det var så det var tänkt när kommunfullmäktige beslutade att vi skulle köpa mejeriet, förtydligar Göran Lundström. Dessutom hade vi en reservplan från kommunens sida om Glada bonden hade dragit sig ur. Då hade vi bildat ett företagshotell i lokalerna.
Kontraktet
Den 8 juni 2020 var det visning av mejeriet. Britt-Marie Johansson och Göran Lundström var med på visningen. Mäklaren gick då igenom lokalerna och vid det tillfället fotograferades inventarier och utrustning i fabriken.
Under juni upprättades ett utkast till ett köpekontrakt och en handpenning betalades in. Arla och kommunen var inte överens om vad kontraktet innebar. Kommunen hävdade att försäljningen redan var klar vid detta tillfälle, medan Arla ansåg att något kontrakt inte var påskrivet. Affären fick vänta tills efter semestern.
– Arla ville ha in några konkurrensklausuler, bland annat kravet på att inte ha storskalig tillverkning av ost. Och det fick de. När vi var färdiga och överens om hur avtalet skulle se ut tog kommunfullmäktige beslutet att köpa mejeriet på de villkoren. Det hade ju varit svårt för mig och kommunalrådet att senare gå med på eftergifter om de inte var obetydliga. Vi hade inte mandat att köpa bara lokalerna. Vi hade mandat att köpa ett mejeri.
"Vi gick runt tillsammans och tittade på utrustningen. Jag skrev en handskriven lista på inventarier som inte skulle ingå, som en stödbilaga till kontraktet", berättade Sören Jensen under tingsrättsförhandlingarna sommaren 2022.
Den 11 september träffade Arlas representant Sören Jensen Britt-Marie Johansson och Göran Lundström på mejeriet för att skriva på köpekontraktet. Jensen hade tidigare under dagen placerat post-it-lappar på utrustning som Arla menade inte skulle ingå i försäljningen.
– Min upplevelse var ”jaha, var det så här de tänkt lura oss”. Då ramlade alla pusselbitar på plats. Vi hade vid ett antal tillfällen ställt frågan om vi verkligen fick köpa hela mejeriet. "Går ni verkligen med på det?" Arla hade aldrig sagt något annat och det var det skriftliga avtalet som var upprättat som gällde, säger Göran Lundström.
Striden gäller bland annat en av de cisterner som finns på baksidan av mejeriet.
Innan kontraktskrivningen gick representanterna från kommunen och Arla en rundtur i mejeriet.
– Vi gick runt tillsammans och tittade på utrustningen. Jag skrev en handskriven lista på inventarier som inte skulle ingå, som en stödbilaga till kontraktet, berättade Sören Jensen under tingsrättsförhandlingarna sommaren 2022.
– Vid varje sak de ville plocka bort frågade jag om det fortfarande är ett fungerande mejeri om det tas bort och att jag blir tvungen att kolla upp det. Jag vet ingenting om mejeriproduktion och vad som behövs för att mejeriet ska fungera. Och det var okej från deras sida, säger Göran Lundström.
Köpekontraktet skrevs på och mejeriet blev kommunens för 4,5 miljoner kronor. Redan på eftermiddagen samma dag ändrade sig kommunen, enligt Arla. I ett mejl till mäklaren förklarade kommunen att de inte tänkt godkänna bilagan.
– När jag kom tillbaka till kontoret ringde jag till en före detta anställd på mejeriet och frågade. Han sa att om de plockar bort de utpekade inventarierna är mejeriet helt odugligt. Då går det inte att ha verksamhet överhuvudtaget för det finns ingen värme i lokalerna, berättar Göran Lundström.
"Tingsrättens dom vilar på att Arla inte erbjudit all utrustning vilket är väldigt konstigt. Jag har väldigt svårt att förstå vad som hänt som gjorde att utgången blev som den blev", säger Göran Lundström.
– Om det hade varit möjligt att plocka bort grejerna och att det fortfarande hade varit ett fungerande mejeri så hade vi gått med på det. Det finns ett viktigt ”om” här. Därför skrev vi inte heller in det i något avtal. När det gäller fastighetsaffärer är det skriftliga handlingar som gäller, inte vad man har sagt. Och vi hade ett giltigt avtal med Arla.
Glada bonden köper mejeriet, 4 november 2020
– Från att kommunen hörde av sig till oss tills vi beslutade oss för att köpa det gick det fort, säger Anders Birgersson. Då hade även Arla fått reda på att vi var intresserade att köpa och det var egentligen då allt började trassla.
Redan under sommaren 2020 hade Glada bonden bildat ett nytt bolag med inriktning mot mejeriproduktion. Birgersson säger att de sedan 2017 haft planer på att bygga ett mejeri och eftersom de var medvetna om kommunens intresse att köpa mejeriet startade de bolaget.
– Vi behövde också skapa en ny plattform i Glada bonden för att göra något annat, menar Birgersson. Vi hade tidigare tittat på tomter i Nyköping och Norrköping.
I slutet av september 2021 lanserade Glada bonden sina första ostar. Efter att Arla stämt Glada bonden för varumärkesintrång förlorade företaget i Stockholms tingsrätt i december 2022. De tvingades ändra namnet på sina ostar.
Under sommarens tingrättsförhandlingar säger Lundström att kommunen snabbt ville bli av med mejeriet för att undvika problem.
– Det blev aktuellt eftersom Arla försökte att stycka sönder mejeriet. Då skyndade vi oss att sälja till Glada bonden. Det var en juridisk fint från kommunens sida. Arla gjorde en kvarstad på inventarierna och eftersom de vände sig till fel part så fungerade det inte, eftersom vi redan hade hunnit sälja mejeriet.
Lundström menar att om Arla inte agerat hade utgången blivit en annan.
– Då hade vi antagligen inte sålt till Glada bonden utan hyrt ut det istället. Det var mer troligt. Och om Arla inte tvingat fram ett snabbt agerande från kommunens sida hade kanske diskussionerna kring ett företagshotell också kommit igång. Då hade vi kunnat ställa Glada bonden mot ett alternativ. Nu blev det ju bara panik alltihop.
Osttillverkning i mejeriet i Boxholm.
Enligt Lundström skrev kommunen samma avtal med Glada bonden som de själva skrev med Arla.
– Allt handlar om affärer. Vi är olika parter som har försökt företräda våra intressen på bästa sätt. Från kommunen sida försökte vi rädda de arbetstillfällen som fanns här. Glada bonden ville ta upp konkurrensen med Arla och Arla försökte bli av med en värdelös fastighet.
I slutet av september 2021 lanserade Glada bonden sina första ostar.
– Namnet "Äkta Boxholms" påminner om den tidigare osten som tillverkades i mejeriet. Namnet har vi inte valt för att jävlas, utan för att betona att osten är tillverkad i Boxholm, sa Birgersson då.
Efter att Arla stämt Glada bonden för varumärkesintrång förlorade företaget i Stockholms tingsrätt i december 2022 och tvingades ändra namnet på sina ostar.
Sommaren 2022 förlorade Boxholms kommun och Glada bonden i tingsrätten. I mars 2023 avgörs frågan om rätten till inventarierna i hovrätten.
Tingrätten
Den 15 juni 2022 möts parterna i tingrätten i Linköping. På ena sidan står Arla, som menar att vissa inventarier inte skulle ingått vid försäljningen av mejerifastigheten till Boxholms kommun. Det handlar bland annat om reservdelar, en stor cistern i stål för 50 000 liter mjölk, filter och en separator. På den andra sidan hittar vi Glada bonden och Boxholms kommun, som menar att den utrustning som fanns vid försäljningen ingick i köpet.
Efter två dagars förhandlingar beslutar rätten att döma till Arlas fördel.
– Tingsrättens dom vilar på att Arla inte erbjudit all utrustning vilket är väldigt konstigt. Jag har väldigt svårt att förstå vad som hänt som gjorde att utgången blev som den blev, säger Göran Lundström.
Hovrätten
Tingrättens dom överklagades av Boxholms kommun och Glada bonden. Den 29 till 30 mars tas fallet upp i hovrätten.
– Jag är ingen expert på juridik, men det finns inget som är så reglerat som fastighetsköp. Jag har väldigt svårt att se hur vi ska kunna förlora. I min värld är det självklart. Men konstigare saker har hänt, säger Anders Birgersson.
"Jag är ingen expert på juridik, men det finns inget som är så reglerat som fastighetsköp. Jag har väldigt svårt att se hur vi ska kunna förlora. I min värld är det självklart. Men konstigare saker har hänt", säger Anders Birgersson, Glada bonden.
Enligt Birgersson har företaget en plan för att klara av en förlust i hovrätten.
– Förlorar vi blir vi av med inventarierna och får ersätta dem. Det hade varit roligare att ha de pengarna till någonting annat. Många av inventarierna är gamla och dessutom inbyggda i fastigheten. De har inget värde förutom för oss. Jag kan tänka mig att det kommer kosta 2,5 miljoner kronor att ersätta grejerna.
Claes Sjökvist tog över som kommunalråd efter Britt-Marie Johansson i mars 2021 och deltog från kommunens sida vid tingsrättsförhandlingarna.
– Frågan som var uppe i tingsrätten gällde vem som hade rätt till inventarierna. Jag blev förvånad över domslutet. I min värld ingår vitvaror och det som är fastskruvat i en fastighet vid visningstillfället och det är anledningen till att vi valde att överklaga.
Han säger att kommunen inte budgeterat för en förlust i hovrätten.
– Förlorar vi, så förlorar vi. Vi får ta ställning till hur vi gör utifrån vad domen säger. Vi har pratat med våra revisorer och man kan inte budgetera utifrån något man inte vet. Skulle vi förlora får vi kanske hämta hem kostnaden under ett antal år. Budgeten är ju kommunens plånbok och den är budgeterad utifrån att klara våra verksamheter, inte täcka en förlust i en rättegång.
Inför artikeln har vi varit i kontakt med Arla som meddelar att de inte vill uttala sig under pågående rättstvist.