Ett omfattande saneringsarbete av marken där Bestorps sågverk tidigare låg är nu i hamn. Bokstavligen. Totalt har 30 000 ton förorenad mark, varav 1 300 ton farligt avfall, forslats bort från hamnområdet och ersatts med ny, ren jord. Bland den ogripbara siffran 30 000 ton jord fanns 67 gram dioxin.
"Det låter ju helt sanslöst!" utbrister en man bland åhörarna när ansvariga för saneringen berättar om genomförandet på ett möte för allmänheten i veckan.
– 67 gram är mycket. Värdet säger något om hur farligt det är, svarar en av projektledarna från Linköpings kommuns stadsbyggnadskontor, Malin Johansson.
Efter en markundersökning 2007 klassades hamnområdet som länets högst prioriterade förorening att åtgärda. Dioxinet kommer från sågverkets arbete med träskyddsbehandling, miljögifter som kan leda till reproduktionsstörningar och hormonförändringar. 2018 beviljades Linköpings kommun 42 miljoner i statsbidrag från Naturvårdsverket för saneringen och sen februari i år har den varit en intensiv följetong kantad av många turer och viss försening.
– Vi blev fyra månader sena. Främst för att vi tvingades testa nya metoder för att torka muddermassorna i den inre viken. Vi arbetade ungefär som dagisbarn som blandar gegga, fast i stora mått, förklarar projektledaren Peter Rexfalk.
Femtiotalet åhörare lyssnar till genomgången med stort intresse. Sen haglar frågorna. De handlar om allt från varför rishögar har lämnats kvar till riskbedömningar och varför den lokala båtklubben fick betala ett nytt båthus själva trots att det gamla tvingades rivas för saneringens skull.
– Vi har fått höja våra avgifter till klubben för att finansiera båthuset, så det har varit lite pyssel. Vi hade hoppats på att få tillgång till marken tidigare, men samtidigt är det ju bra att arbetet blir gjort ordentligt, säger båtklubbens ordförande Michael Lööw.
Trots förseningar har arbetet hållit budget och lyckats med målet att göra området säkert att vistas i. En stor kostnad blev transportvägen som byggdes över järnvägen. Klubbstuga och bryggor flyttades, 2 000 lastbilstransporter körde bort förorenad jord och 2 000 kom med ny. Återställandet av strandlinjen var knepig, enligt Peter Rexfalk. Några restföroreningar, som inte har gått att komma åt, finns kvar.
– Men de är så fruktansvärt små, så det är ingen fara. Jag skulle nästan våga äta jorden där.