Närmare 500 personer i en stort sett fullsatt kyrka kom för att ta ett sista farväl av Johan Adelswärd som dog vid 86 års ålder sent på kvällen fredagen den 31 mars. Han var den siste i Sverige som titulerade sig baron.
Begravningsceremonin genomfördes i Åtvids Stora kyrka, en kyrka som inte skulle ha funnits om det inte vore för det Adelswärdska baroniets pengar och engagemang.
Baroniet Adelswärd har varit, och är, mycket inflytelserikt i Åtvidaberg och förfogar i dag över 22 000 hektar mark, vilket motsvarar en dryg fjärdedel av ytan i Åtvidaberg kommun.
Johan Adelswärd var mycket kulturintresserad och musiken tog stor plats under ceremonin där bland andra violinisten Hugo Ticciati, pianisten Mark Tatlow och elever från Musikskolan Lilla Akademien i Stockholm framträdde.
Gustaf Adelswärd, äldste sonen och arvtagare till fideikommisset, höll ett minnestal över sin pappa där han berättade om dennes brinnande intresse för konst, fotografering, skog, jakt, hundar, trädgård, dans – och slipsar. Han vittnade också om hur viktig familjen – hustrun Viveka, sönerna och barnbarnen – var för fadern.
Ceremonin avslutades med att Jan Carl Adelswärd, yngre bror till Gustaf, bar urnan med Johan Adelswärds aska längs den granrisbeströdda vägen från kyrkan till den Adelswärdska familjegraven på Gamla kyrkogården.
Därefter följde en minnesstund på familjegodset Adelsnäs.
En av de många som kom för att ta ett sista farväl av Sveriges siste baron var Anna Beck-Friis.
– Johan var min gudfar och jag har känt honom hela mitt liv. Han var varm, humoristisk, otroligt kulturintresserad och en verklig naturmänniska, säger hon.
Ett år efter starten 1997 blev Johan Adelswärd engagerad i projektet Brukskultur Åtvidaberg, där Roy Andersson är arkivarie.
– Han var en mycket generös människa. Han ville verkligen hjälpa till och bidra med det han kunde. Familjen Adelswärd ÄR på något sätt Åtvidaberg, säger Roy Andersson.
Även Ronny Mårtensson, tidigare vd för Åtvidabergs sparbank, minns Johan Adelswärd, med värme:
– Familjen Adelswärd är ju urgammal på orten. Det är en tradition och ett arv som förts vidare och Johan har gjort det på ett engagerat sätt med en stark drivkraft. Han var en mycket färgstark person med tydliga åsikter – men beredd att justera dessa åsikter baserat på faktagrund och efter diskussioner. Han kunde kanske framstå som barsk men han var väldigt godhjärtad, säger Mårtensson.