Sture, Göran och Maiken Solvestad sitter runt ett bord tillsammans med hundraåriga Siri Karlsson. De befinner sig i hennes lägenhet på Björkbackens äldreboende i Åtvidaberg för att spela bridge. Dit kommer vännerna en gång i veckan. Tystnaden i rummet är kompakt. Alla koncentrerar sig på spelet framför sig. Siri Karlsson håller sina kort i vänster hand. Hennes andra hand trummar på bordet med fingrarna. Knackningarna ger ett dovt ljud ifrån sig. Någon hostar. Det är Siris tur att lägga ett kort. Hon funderar.
– Hon har lite svårt att bestämma sig verkar det som, säger Maiken Solvestad.
Såhär har hon suttit många gånger – och funderat över sitt nästa drag. Första gången Siri Karlsson spelade bridge var för 60 år sedan, när hon var bosatt i byn Blidstena spelandes i Uknas bridgeklubb. Hon hade sedan ett uppehåll på 30 år.
– Så när de frågade om jag ville vara med och spela igen, för kanske 15 år sedan, sade jag att det inte skulle gå. Det var för länge sedan. Men det gick ju ganska bra faktiskt, säger hon.
De tre vännerna som är på besök, Sture, Göran och Maiken, har åkt till Siri i Åtvidaberg från Hannäs. De brukade spela bridge med henne där, när hon fortfarande bodde i närheten. En dag när de satt och spelade kom Siri med nyheter.
– Rätt vad det var så sade hon, "jaha ni, imorgon flyttar jag till Åtvidaberg". Det var ord och inga visor det, säger Maiken Solvestad och skrattar.
Det var ungefär två och ett halvt år sedan.
– Då sa hon att vi fick komma till henne i Åtvidaberg och spela. Och det har vi gjort, säger Göran Solvestad.
Trots att Siri Karlsson tidigare i år fyllde 100 år hänger hon fortfarande med i spelet. Och hon hänger inte bara med.
– Man ser på henne hur hon sitter och funderar och tänker flera steg i förväg. Hon är så klok och det märks, säger Maiken Solvestad.
Det enda som besvärar henne när hon spelar är synen. Det kan vara svårt att se korten ordentligt.
När hon inte spelar bridge på tisdagar sitter hon ofta och syr barnklänningar. Dem skänker hon sedan till ideella föreningen Sri Lanka i Åtvidaberg, som sedan skickar vidare klänningarna till barnhem i Sri Lanka.
– Jag har sytt åtminstone 2 000 klänningar. Nu börjar jag ju se lite dåligt, men det går så länge det går. Jaha, nu vann jag visst här, såg du det? Nu blir det kaffe!