I april 1918 stod våldsamma strider i Europa under första världskrigets sista år och inbördeskrig hade brutit ut i det nysjälvständiga Finland. Statsminister i Sverige var Nils Edén och i USA och Ryssland hette ledarna Woodrow Wilson och Vladimir Lenin. Samtidigt i det lite lugnare Ringarum utanför Valdemarsvik föddes 13 april en flicka som fick namnet Siri Boll.
– Min pappa jobbade där på ett sågverk men det var ont om arbete och då passade de på att skaffa mig, säger Siri, som numera heter Karlsson i efternamn.
Ganska direkt efter att hon föddes flyttade familjen till Hannäs utanför Åtvidaberg där Siri växte upp tillsammans med hennes sju syskon. Efter skola och konfirmation på 30-talet jobbade hon som sömmerska och vårdarbetare och på helgerna cyklade hon till dansbanorna. På 40-talet mötte hon sin blivande make Ynge Karlsson och de två bosatte sig i Blidstena by i Uknadalen. Där följde de rapporteringen från det pågående världskriget.
– Det var inte roligt. Det var ransonering på allt och vi räknade med att vi skulle bli anfallna vi också, vi var livrädda.
Samma år som kriget tog slut föddes sonen Göran. 1952 tog hon körkort och det skulle hon få användning för fram tills hon fyllde 85 då hennes granne lånade den och hade sönder den – "då fick det vara bra". I början av 70-talet dog hennes man Ynge och hon har inte gift om sig, även då det funnits ett par uppvaktande pojkvänner sedan dess.
När Corren kommer på besök är nu 72-åriga sonen Göran med. Han är enda barnet men det har tillkommit ett barnbarn och två barnbarnsbarn. På fredag är det dags för den stora bemärkelsedagen och äldreboendets festlokal Kristallsalen är bokad. Siri har bestämt att det ska serveras smörgåstårta till släkt och vänner som kommer för att uppvakta henne.
Trodde du att du skulle bli så gammal?
– Nej, du! Jag trodde väl att jag skulle bli som ungefär som vanligt folk, omkring 90 år kanske. Men jag har varit en flicka med riv i och jag har haft så mycket att göra att jag inte haft tid att slita ifrån.
Hon fortsätter:
– Skallen fungerar faktiskt skapligt, trots att jag hängt med bra länge.
Och sysselsatt är hon fortfarande. I ena hörnet av lägenheten på äldreboendet står en symaskin och lådor med nålar och tråd. Bredvid hänger barnklänningar i olika färger och mönster på en klädhängare. Nästan varje dag syr hon barnkläder som hon sen ger till Ideella föreningen Sri Lanka i Åtvidaberg som skickar kläderna till barnhem i Sri Lanka. Sedan hennes 90-årsdag har hon sytt över 2 000 klänningar. Som tack har Sri Lanka-föreningen bjudit in Siri för ett eget 100-årsfirande på onsdag.
– I måndags var de och hämtade 30 klänningar. Sytt har jag gjort i hela mitt liv, det är det enda som riktigt intresserat mig.
Har du något tips för att bli så gammal som du?
– Jag har hållit igång och haft roligt nästan jämt. Sen har jag känt mig omtyckt och det har jag mått bra av. Jag kan inte begära mer av livet än det som jag har fått. Sen ska jag inte lägga mig i vad andra ska göra, säger hon och skrattar.
Har du önskat dig något i födelsedagspresent?
– Nej, bara att jag ska överleva födelsedagen. Mer tyg behöver jag i alla fall inte, det står två påsar på golvet. Men jo, en ny hörapparat! Jag hoppas att jag har fått en ny nästa gång vi ses, när jag fyller 150.