Elevhemmen drivs av ÅFF med ekonomiskt stöd från kommunen. ÅFF har personal som bland annat ska vara ett stöd för killar som flyttat hemifrån för sina studier.
Förmiddagens fotbollsträning ställdes in. Istället för att nöta passningar och försvarsövningar samlades fotbollselever i tvåan tillsammans med tränare och mentorer på skolan.
– Vi har diskuterat det som kommit upp, säger en av killarna när vi träffas utanför ett av elevhemmen på Bruksgatan.
De tre har själva valt att ge sin bild kring uppgifterna om destruktiva kulturer och hårt klimat på skolan, som eleven "Anna" berättat om tidigare i veckan. De vill inte träda fram med namn, utan vi kallar dem Lukas, Arvid och Isak.
Orden strömmar snabbt och samstämt
– Vi känner oss svartmålade. Vi har en helt annan bild än den som målats upp, säger Arvid.
– Vi är inte 100 procent felfria, men vilka 17-åringar är det?, frågar sig Lukas och medger att det finns händelser där andra än de själva gjort fel:
– Vissa grejer har hänt, men det var 2019. Skolan och ÅFF har jobbat med det. De som har gjort fel har fått ta sitt ansvar. Jag förstår att skolan inte kan gå ut och redovisa hur man agerat när det rör enskilda.
Hösten 2019, det var då Lukas, Arvid och Isak lämnade sina hemkommuner och flyttade till Åtvidaberg för att gå fotbollsgymnasiet. De flyttade in på elevhemmet.
– Då var det var lite macho, med språk och så. När man är 16 år och kommer samman med andra killar då kan man ta plats och bli högljudd, säger Lukas.
Han skrattar generat och försöker förklara hur det kan vara när 20 killar sitter tillsammans i skolans café.
– Man kan hålla på och brottas med varandra. Det är på skoj och det kan vara högljutt.
Isak fyller i:
– Men, det sker inte på någon annans bekostnad.
Arvid beskriver att det inom fotbollen finns en jargong, kopplat till prestation:
– Det är för att man ställer tuffa krav på sig själv. Gör man fel så blir man arg på sig själv och då kan det komma ett dåligt ord. Det får man jobba på med sig själv. Man får välja andra ord.
Begreppet machokultur slår de ifrån sig. Uppgifterna om nedsättande ord, trakasserier, rasism, homofobi och hackordning gör dem upprörda. De har också fått många samtal hemifrån i veckan.
– Det är klart att våra föräldrar undrar vad som händer, säger Arvid och ger en annan bild; fotbollen är inkluderande, eleverna stöttar och tar hand om varandra.
– Man får visa känslor och man måste inte vara stor och stark.
Han är frustrerad över uppgiften om att någon ska ha blivit kallad bög på grund av musikval.
– Man får lyssna på vilken musik man vill och man får vara hur man vill.
Isak som suttit tyst en stund beskriver gruppen fotbollselever som en familj, där man visar känslor och svagheter inför varandra.
– Det finns inga hierarkier här, säger han.
Vi går tillbaka till Annas berättelse om hela den tid hon gått på skolan. Hon, liksom Lukas, Arvid och Isak är inne på sin fjärde termin på Facetten.
Känner ni igen något av det hon berättar?
Frågan får snabba reaktioner. Jo, enstaka händelser känns igen, men de är utagerade.
– Vi har inga kommentarer på dem, säger Isak och vill inte prata vidare om det som är utrett och som rör enskilda som inte är med i samtalet.
Lukas fortsätter:
– När man läser det så får man uppfattningen att vi killar går runt och säger hora och bög varje dag, det är som om allt som beskrivs hänt på en vecka.
– Så är det inte, vi håller inte på sådär, säger Arvid.
De tre fotbollselever vi pratat med säger att de vill bidra till att alla elever ska känna sig trygga. De är öppna för samtal i mindre grupper, gärna med föreläsare.
Isak antyder att det som skedde under 2019 kan ha uppfattats som ett strukturellt problem, men att gruppen killar bättrat sig och mognat. Han vill blicka framåt.
– Vi vill vara i ett sammanhang där alla kan känna sig 100 procent trygga.
Samtidigt som killarna bemöter kritiken ger de en egen bild av det finns motsättningar mellan en del killar och en del tjejer. Lukas beskriver det som manshat och ger exempel:
– I vår klasschatt skriver en tjej att män borde utrotas. Vi utmålas som monster och parasiter. Det är klart att vi svarar emot.
Isak tar samtalet vidare framåt. Han säger att han vill att alla ska känna sig trygga i skolan och att han vill se åtgärder som kan få elever att samsas.
– Vi vill också ha en förändring. Vi är för jämställdhet. Vi är nästa generation och om vi får döttrar vill vi att de ska växa upp i ett samhälle som är bra för alla.
Har ni förslag på hur det kan gå till?
– Kanske i samtal i mindre grupper med killar och tjejer, tillsammans med någon föreläsare. Vi vill hjälpa till och lösa detta, säger Arvid.