"Vi känner oss inte trygga med killar som beter sig som en del gör på skolan. Det känns som om de är kapabla till vad som helst", säger Anna som går sitt andra år på Facetten.
Det kom en insändare till redaktionen. Bakom en signatur finns en elev som går sitt andra år på skolan. Hon skriver till oss för att få sin röst hörd.
Hon vill berätta om en destruktiv machokultur, men vågar inte träda fram med namn och bild, utan berättar anonymt. Därför kallar vi henne "Anna".
– Jag vill stå upp för det som är rätt och bryr mig egentligen inte om vad andra ska tycka. Men jag tänker också att jag ska gå kvar på skolan ett år till, säger hon.
Hon har en stark röst och en välformulerad berättelse om sina två år på Bildningscentrum Facetten. Det handlar om destruktiva strukturer och en machokultur där en grupp killar på fotbollsgymnasiet, enligt Anna styr klimatet på skolan.
– Jag tror att det blir skandal om jag går ut med detta, men skolan måste reagera, säger hon.
Anna ger exempel av olika karaktär på det hon benämner som machokultur på Facetten:
– Flickor blir kallade horor eller andra nedvärderande glåpord, både på lektionstid och på raster.
– Det är ett hårt klimat. Allt som anses vara kvinnligt är negativt. Svagheter likaså.
– Killar som inte följer machokulturen kallas för bögar. Det finns homofobi på skolan. Den kille som spelar fel musik kallas för bög.
– Det förekommer även rasism och ska under förintelsens minnesdag förra året framförts att "judar och bögar ska brännas på bål."
– Killar har filmat när de kissar ner skolans toaletter, i handfat, i tak, på väggar och golv.
– De elever som börjat ettan påverkas av de äldre och hänger med i en högljudd jargong.
Utanför skoltid finns fler exempel. En del rör elevhemmet, som drivs av Åtvidabergs FF och som fungerar som internat för elever som bor långt ifrån Åtvidaberg.
Det är starka berättelser, om sexuella övergrepp mot tjejer. Dessa händelser ska inte ha polisanmälts.
– De som utsatts är mer rädda för att inte vara omtyckta än att driva det här vidare, säger Anna frustrerat.
Hon återger en händelse på elevhemmet då en tjej ska ha fått gå hem utan skor.
– Den kvällen hade killar tagit hennes skor och pissat i dem, smutsat ner dem och klippt sönder dem. De hade filmat detta också.
Grannar till elevhemmet har utsatts för skadegörelse och äggkastning mot fönster. De händelserna omnämndes på sociala medier.
På en privat fest i en bostad ska killar ha dragit sina könsorgan över sminkborstar. Först ett tag senare fick tjejen, som ägde borstarna, veta vad som skett. Hon fick höra att det var "ett skämt".
– Det är vidrigt och förnedrande. Hur kan man tycka att det är roligt?
Anna säger att hon sagt ifrån om beteenden och yttringar, men också att hon och andra elever lyft frågor om destruktiva strukturer och machokultur utifrån ett feministiskt perspektiv på skolan. Hon vill belysa hur unga kvinnor, men också män, drabbas av en kultur där bara de starkaste gör sig hörda.
– Allt på skolan blir en tävling där den starkaste vinner. Argumentationer slutar med mål, "typ två- noll till mig" och att killarna alltid ska ta poäng. Får inte killarna rätt så hörs det.
"Tjejer är rädda för att gå till skolan". Så skriver Anna som går andra året på Bildningscentrum Facetten och som berättar om en destruktiv machokultur, där tjejer utsätts för förnedring och trakasserier av en grupp killar på skolan.
Anna beskriver en diskussion på lektionstid, där kvinnors rädsla för att utsättas för överfall och våldtäkt lyftes.
– Vi tjejer sa att vi ser alla män som potentiella våldtäktsmän.
Det var för dem ett feministiskt ställningstagande, som i klassrummet ledde till en aggressiv diskussion.
Ordet "hora" hördes i klassrummet. Läraren ska, enligt Anna, ha tonat ner situationen med att "ingen av dessa söta killar är våldtäktsmän".
– Det blev så fel. Man hade istället kunnat förstå, lyssna till och ta in den rädsla kvinnor känner, säger Anna.
Under förra läsåret tog skolan ett initiativ – alla elever och personal läste boken "Björnstad" av Fredrik Backman.
Anna skriver i sin insändare: "Boken handlar om en stad där hockeyn betyder allt, staden kretsar kring laget. En kväll blir en flicka våldtagen av lagets stjärnspelare. Då kan man i tron om hopp om mänskligheten ana att staden ställer sig bakom offret. Så är inte fallet, man skyddar förövaren, staden tystar det som hänt och skuldbelägger flickan."
– När vi diskuterade boken säger en kille: "Han ville ju bara ligga lite". Budskapet verkar inte ha gått hem.
Det som händer i "Björnstad" är fiktion. Ändå drar Anna paralleller till Åtvidaberg och menar att fotbollen är så viktig att skolan håller sina fotbollselever om ryggen.
– Skolledningen vet om mycket och de har fått videoklipp på händelser. Ändå görs inget.
Anna pausar och korrigerar sig själv. Enstaka elever ska ha fått fotbollsträningar inställda, uppger hon.
– Det räcker inte, säger Anna och önskar tydligare konsekvenser; som inställda träningar och matcher för alla.
– Då blir det allas ansvar.
Anna säger att hon inte är ensam om att ifrågasätta en machokultur på skolan. För att stämma av hennes uppgifter tar vi kontakt med en annan elev som genom elevkåren lyft frågor om det hårda klimatet på skolan.
Vi väljer att inte nämna henne vid sitt rätta namn, utan kallar henne Tina. Hon bekräftar uppgifterna:
– Det stämmer. Det är en machokultur på skolan. Vi har också suttit i möte med vår rektor om detta.
Tina upplever inte att elevkåren fått skolledningens stöd.
– Det känns mer eller mindre som om skolan försvarar killarna. Vi har kommit med tydliga förslag på vad vi vill, men det känns inte som om man vill lyssna på oss.
Vad har ni föreslagit?
– Att framförallt fotbollskillarna ska få någon bestraffning, som inställda träningar och matcher. Vi har också föreslagit någon föreläsare, kanske någon inom fotbollen, som kan tala om ämnet och hur man ska bete sig mot varandra.
Tina vill ha ett schysst klimat på skolan, för alla.
– Det finns säkert de som är rädda för att inte vara macho. Det är ett grupptryck att var sån. Man märker vilka som står högst upp och att det finns en hackordning nedåt.
Anna vill också ha ett bättre klimat i skolan. Hon vill inte bli kallad hora .Hon vill känna sig trygg. Hon vill att killar ska kunna visa svagheter och inte trakasseras om de går emot grupptrycket.
– Vi känner oss inte trygga med killar som beter sig som en del gör på skolan. Det känns som om de är kapabla till vad som helst.
Hon ställer sig flera frågor: "Ska detta tillåtas i dagens samhälle? Ska flickor fortsätta falla offer för mäns strukturella våld och machokultur? Tjejer är rädda för att gå till skolan. Det måste ske förändring."