Magdalena och Jason, från Kanada möttes i Thailand och jobbade tillsammans i Laos innan de bosatte sig i Åtvidaberg. 2017 flyttade de vidare till Myanmar. "Nu ska vi att bo i Sverige. För barnens skull", säger Magdalena.
I oktober 2017 hade familjen Vogt sålt bilen och villan i Åtvidaberg. Jason skulle arbeta med mänskliga rättigheter och humanitära insatser för Svenska kyrkan i Myanmar. Magdalena, som var gymnasielärare på Bildningscentrum Facetten och de båda sönerna, då fem och sju år gamla, följde med.
Familjen ville få tid för varandra och samtidigt göra något meningsfullt av livet.
– Vi älskade landet. Och människorna, de var starka trots att de levt länge under diktatur, säger Magdalena.
Hon har starka minnen från familjens två och ett halvt år i landet. Den första tiden blev dramatisk. Lägenheten som familjen skulle bo i hade stått oanvänd under monsunregnen och drabbats av mögelangrepp.
– Under tiden som den skulle saneras flyttade vi in på ett hotell.
Tredje natten vaknade Magdalena av höga rop. Människor skrek: "Fire".
– Det fanns inget brandlarm, inga sprinklers. Två människor dog. Efteråt visade det sig att det var ett försäkringsbedrägeri.
Magdalena Vogt bor idag utanför Uppsala och frilansar som fotograf och skribent.
Magdalena Vogt, gymnasieläraren som lämnade Åtvidaberg för fem år sedan och flyttade till Myanmar är tillbaka i Åtvidaberg för ett kort besök. Med sig har hon en utställning med bilder och berättelser från en resa i Kenya. Den visas i den före detta banklokalen i Getingen under lördagen.
Familjen Vogt är idag tillbaka i Sverige, bosatta utanför Uppsala. Tiden i Myanmar blev inte så lång som planerat. I mars 2020, efter pandemins utbrott blev det bråttom att evakuera.
– Flygplatserna skulle stänga. I ett nödläge hade vi inte kommit därifrån. Vi packade fyra väskor och lämnade landet.
Planen om att återvända sprack efter militärkuppen i februari 2021.
– Det blev spiken i kistan. Vi kommer inte kunna återvända så länge militären har makten och det pågår ett inbördeskrig.
Vad gör ni idag?
– Jason jobbar fortfarande inom Svenska kyrkan. Jag frilansar, skriver och fotograferar och arbetar inom "Den globala skolan", ett program under Sida (Sveriges biståndsmyndighet, reds anm). Jag reser en del, och var Somalia och Etiopien i våras.
När skolorna är stängda på helger och lov delar Pendo Amani ut gröt till runt 300 barn, varje dag. Pojken i randig tröja är ett av de barn som alltid är på plats vid grötutdelningen.
Flickan Judy gillar att sitta i det lilla biblioteket vid Pendo Amanis lärcenter i Juja. Hon läser böcker och ritar. Hemma är det stökigt och lärcentret är en trygg plats att gå till.
Under fredagen återvände Magdalena till Bildningscentrum för att träffa elever och tala om sitt engagemang för fred och mänskliga rättigheter. Med sig hade hon bilder och berättelser från en resa till Kenya förra året.
De dokumentära bilderna visas även i ett evenemang av Kenyaföreningen i Getingen under lördagen, kl 11– 14. De är tagna i det slumområde, Juja som föreningen verkar i, tillsammans med kenyanska föreningen Pendo Amani.
– I Juja har man enorma utmaningar, men genom Pendo Amani bygger man en stark gemenskap och solidaritet tillsammans. De finns en enorm kraft i det och det är den kraften jag vill visa med bilderna.