Det var Instagramkontot Renoveringsraseriet som förra året lyfte gamla kommunhuset i Åtvidaberg som "en magnifik funkispärla".
Men, kontot levererade också skarp kritik för en detalj i renoveringen av 1930-talshuset på Stortorget. Nya fönster i floatglas, monterade i aluminiumprofiler, fick Alfred Skogberg – en av dem som driver Renoveringsraseriet – att just rasa.
– Hela fasaden har förändrats. Det är sorgligt, sa han och menade att kommunen kastat kulturarv på soptippen när man bytt ut gamla fönster som hade kunnat renoveras.
Alternativet hade varit att reparera, byta delar och underhålla i lämpliga tidsintervaller, menade han.
Under sommaren har Gamla kommunhuset setts över. Kommunen har fått igång urverket till klockan som sitter som kronan på verket på taket.
Dessutom har dörrar till byggnaden bytts ut. De gamla gick inte att rädda.
– De var extremt dåliga. I en dörr var det stora glipor och det var värmeläckage, säger Kristina Cleber, chef för kommunens tekniska förvaltning som ansvarar för kommunens fastigheter.
Så vad har ni bytt till? Aluminiumdörrar?
– Nej, nej! Vi har bytt till gedigna fina träportar. För vissa byggnader finns inga alternativ. Dörrarna måste gå i en viss stil. Vi har bytt dörrar på Centralskolan och Mässen också och valt att behålla stilen där med.
Uppdraget att byta dörrarna gick till anrika AB Storsjö Trapp & Snickerifabrik, ett specialsnickeri i Linköping som bland annat tillverkar dörrar och nyligen också bytt portar till huvudentrén på Facetten.
– Kommunhuset är inte k-märkt, men kommunen ville återskapa dörrar i originalutförande, berättar Fredrik Wessman, delägare i företaget.
Vad innebär det?
– Vi har mätt varje detalj i de gamla dörrarna. De nya dörrarna är också tillverkade i ek och har exakt samma utseende som de gamla, men de har fått fler funktioner. Det är sådant som inte syns på utsidan, som automatisk öppning. Vi har också satt i isolerglas istället för enkelglas.
De gamla dörrarna, som troligen hängt med sedan kommunhuset byggdes 1936-1937, hade möjligen en brist:
– De var faktiskt lite klena. Nu har vi gjort lite tjockare, mera solida dörrar. De kommer inte att krokna eller vika ner sig.
Huvudporten som vetter mot Stortorget saknar än så länge handtag. De gamla har tagits omhand och ska kromas om. Själva handtagsgreppen i bakelit ska poleras.
– De kommer att se ut som nya, säger Fredrik Wessman.
Han talar varmt om både återbruk och att återskapa trädetaljer hantverksmässigt, så nära originalet som möjligt.
– Vårt mål är att när man går förbi, så ska man inte säga: "Åh det är nya dörrar".
De nya dörrarna kan hänga med i många år framöver, men inte utan underhåll.
– De kräver skötsel. Det är inte väta, utan solen som är värst. De behöver smörjas in. Om man inte väntar 15 år så gör man det ganska lätt för sig.
Renoveringsraseriet får ta del av bilder på de nya dörrarna. Utlåtandet från Alfred Skogberg lyder:
"Ser superfint ut! Det jag gillar bäst är när man tar om hand det som redan finns. Att man inte glömmer underhållet så att det går för långt. Men glädjande att en duktig snickare har gjort ett utmärkt jobb och att besökare under lång tid framöver kommer att kunna njuta av hantverksskicklighet. Och att man insett värdet i att göra en utmärkt kopia av den ursprungliga porten. På så sätt behåller man kulturvärdet och den genomtänkta arkitekturen bibehålls."