Renoveringsraseriet har över 31 000 följare på Instagram. Här visas både goda och dåliga exempel på hur kulturarv och tidstypiska byggnadsdetaljer tas vara på i samband med renoveringar.
På Instagram delar Renoveringsraseriet bilder på gamla byggnader och tidstypiska byggnadsdetaljer.
– Vi rapporterar från en stor del av Sverige hur städer förvaltar kulturarvet och det som är kulturhistoriskt värdefullt, säger Alfred Skogberg, en av två som driver kontot och som i höst släpper boken "Gör om gör rätt, Landet runt med Renoveringsraseriet".
– Vi har gjort om en resa till tolv städer, där vi går igenom hur dessa tagit hand om sitt byggnadsarv.
Alfred Skogberg kom nyligen till Åtvidaberg, av nostalgiska skäl.
– Jag gillar gamla kondis och ville se neonskylten på kondiset i Åtvidaberg.
Men skylten över gamla klassiska Sandelius på Stortorget blev nedplockad i januari 2020, efter att ha hängt över entrén i 70 år.
Hans blick för kulturarv landade istället på Gamla kommunhuset. Över entrén står årtalen då huset byggdes 1936–37.
Han tog bilder och skrev: "Så tidstypisk och tidlös i sin eleganta stramhet och formelegans. Materialvalet och omsorg om detaljerna vittnar även här om att den har byggts för att få besökare att uppskatta den tidens främsta arkitektur."
I nästa mening upphör hyllningen tvärt: "Så varför har man bytt fönster på detta smycke? Man tar sig för pannan."
Vad är det för fel på fönstren?
– Fönster är kulturhistoriskt värdefulla. Dessa nya är av floatglas. De saknar liv, ger inget skimmer, inga solkatter. Hela fasaden har förändrats. Det är sorgligt.
Gamla kommunhuset fick nya fönster i den senaste renoveringen. De gamla var otäta och i dåligt skick efter år av bristande underhåll. De nya fönstren får kritik av Renoveringsraseriet: "De saknar liv, ger inget skimmer, inga solkatter. Hela fasaden har förändrats. Det är sorgligt".
Dessutom lägger Alfred Skogberg till att fönstren är monterade i aluminumprofiler, ett material som inte kan underhållas.
– Det är katastrof. Underhållsfritt har kort livslängd, dessa profiler håller bara fyra, fem decennier. Man skjuter problemet på nästa generation.
Han fortsätter engagerat:
– Det finns lobbyister som framhåller underhållsfritt. Men, det ska brytas aluminium i jord, det ska transporteras och sen kasseras.
Vad är alternativet? Kan man behålla äldre fönster?
– Ja, det finns alternativ till att kasta kulturarv på sopberget. Man kan täta, att byta tätningslist är ett billigt alternativ. Det går att reparera, byta delar och underhålla i lämpliga tidsintervaller. Det går också att sätta in extra fönsterglas. Men det viktigaste är att det finns underhåll.
Gamla kommunhuset byggdes under åren 1936-37. Hyllningen från Renoveringsraseriet lyder: "Så tidstypisk och tidlös i sin eleganta stramhet och formelegans. Materialvalet och omsorg om detaljerna vittnar även här om att den har byggts för att få besökare att uppskatta den tidens främsta arkitektur."
– Förr fanns det vaktmästare som hade koll. Vi behöver komma tillbaka till en tid när vi lappade och lagade. Nu bränns det vi kunnat laga, när vi köper nytt.
Och nytt passar inte in, menar han.
– När man sätter in något nytt i gamla hus ser det helt sjukt ut. Man tänker: Hur har de tänkt?
Alfred Skogberg är övertygad om att Renoveringsraseriet kan påverka.
– Vi vill ha debatt om arkitektur och det byggnadshistoriska. Vi vill inte att allmännyttan, städer eller kommuner ska slänga vår kulturhistoria. Det tidstypiska blir spännande över tid. Tyvärr måste det förflyta en del tid innan vi inser det. Se bara på alla kakelugnar som vi slängde på 70-talet.
Han stannar upp:
– Folk gör det inte på jävelskap, de är okunniga. Därför vill vi sprida vår kunskap.
Så vad ska fastighetsägare göra?
– Börja ha regelbundet underhåll. Ta hand om. Måla. Se till att det inte läcker. När det är problem, åtgärda. Tänk i en cirkulär bana.
Funkislyktstoparna har kraftiga rostangrepp. På denna är utsmyckningen ännu kvar, men sitter löst. Kommunen har inte prioriterat underhåll av stolparna.
Alfred Skogberg skickar med en vädjan till Åtvidabergs kommun. Den handlar om de två lyktor i funkisstil som står vid entrén till gamla kommunhuset. Kraftiga rostangrepp lyser igenom färgen. Utsmyckning saknas eller sitter löst.
– Ta hand om dem.
Från Kristina Cleber, förvaltningschef för tekniska förvaltningen kommer ett mejlsvar på frågor Corren ställt.
Hon skriver om lyktstolparna att de inte är "prioriterade att renoveras för tillfället."
Lyktorna har många tidstypiska detaljer, som kragen mot lyktfästet.
Vidare skriver hon om fönsterbytet som gjordes för ett par år sedan:
"Ekonomin i Åtvidabergs kommun var väldigt pressad under ett antal år och därav fick man på många håll ett eftersatt underhåll av kommunens fastigheter. Just i fallet med det gamla kommunhuset så hade man inte underhållsmålat fönstren på grund av besparingar och dessutom hade man tidigare gjort en felaktig justering som gjort att det regnat in i underkant på dem. Därav var det alltså för stor åtgärd att renovera fönstren enligt gammal tradition då de både var otäta och i dåligt skick. Man valde dock nya fönster med samma utseende som de som satt innan."
Corren har sökt Kristina Cleber för ytterligare frågor om underhåll och bevarande av kulturarv i de egna fastigheterna.