"Unga tar bilder och gör videos hela tiden. Vid livets stora stunden finns skärmen ständigt mellan dem och det som händer. Allt dokumenteras innan de ens tagit in det själva. Det gör oss mindre observanta, tror Celesté.
Sociala medier har blivit en naturlig del av de flestas liv och innebär mer än att hålla kontakt med vänner. Där hittar vi jobbtips, den begagnade soffan och får information om aktiviteter och händelser i vår närhet.
Men hjärnforskare har varnat för att hjärnan vid intensivt och ständigt tittande i mobilen går miste om den ställtid som behövs för reflektion, vila och eftertanke.
Flera studier pekar på att sociala medier och ungas ökade psykiska ohälsa hänger samman.
27-åriga Celesté Faulders har helt valt bort såväl mobil som sociala medier.
– Jag har aldrig haft en smartphone, men för länge sedan hade jag en av de första mobilerna som bara gick att ringa med. För ett halvår sedan beslutade jag mig för att sluta med Facebook och Instagram, trots att jag inte var särskilt aktiv där.
Varför?
– Jag ser vad det gör med människor. Så fort någon får tre sekunder "över" åker mobilen upp och personen försvinner in i sin bubbla istället för att registrera vad som händer omkring dem.
– Tänk när man ser föräldrar med en barnvagn som är helt förlorade i sin mobil. Men den tiden med det lilla barnet kommer ju aldrig tillbaka! Det är så sorgligt och gör att man missar så mycket.
Att vara i nuet och ta in samtal, känslor och upplevelser utan en skärm mellan sig själv och det som utspelar sig tror Celesté är bra för hjärnan
Som till exempel?
– Vanliga möten med människor, att bara sitta och titta och låta tankarna vandra. Vara uppmärksam på vad som händer runt omkring dig. Ser man ett par på en restaurang och den ene går på toaletten tar den andra omedelbart upp mobilen.
– När jag gick vilse i Rom och frågade människor om vägen blev det många intressanta möten och samtal. Saker jag helt hade missat om jag hade haft en app i mobilen.
– Åh, så trött jag blir på alla dessa appar för precis allting. Stackars den äldre generationen som varken får ut sin post eller medicin om de inte har rätt app installerad! Snart behöver man en app för att kunna andas.
Slutade du tvärt eller successivt?
– Tvärt. Det finns idéer om att man ska vänja sig långsamt, avfölja kontakter som får en dåligt och liknande, men jag klippte av allt på en gång. Och vet du, livet fortsätter och solen går upp ändå.
– Jag blir beklämd och ledsen när jag hör människor skratta åt personer som inte kan leva utan att ständigt ha sin smartphone i handen. Det är ju inte roligt utan bara tragiskt, om man tänker till.
Celesté har besökt 51 länder och har många minnen från sina resor, ofta per cykel. Men något behov av att dokumentera allt på sociala medier har hon inte.
Är sociala medier bara av ondo?
– Absolut inte. Men jag tror att de för väldigt många skapar en inre stress. Man vill vidare och vidare, läser knappt något till punkt utan bara skrollar sig fram hela tiden. Man jämför sig, blir som alla andra i en särskild grupp, och blir mindre benägen att gå sin egen väg, göra sina egna val. Originalen försvinner.
Du är bekymrad på riktigt.
– Absolut. Vad gör det här med våra hjärnor? Vad blir vi för slags människor? Snart finns det inte en enda ung människa som kan se en film utan att kolla i mobilen under reklampausen. För att inte tala om att lyssna på en hel skiva musik.
– Vi kan få svar på allt i mobilen. Den hittar åt oss. Den vägleder oss. Men en mänsklig hjärna behöver arbeta, inte ligga i träda. Jag tror att vi blir mer och mer ouppmärksamma och glömska.
Hur reagerar människor?
– Många tror mig inte. Andra säger "det låter som ett enkelt liv". Nej, det skulle jag inte säga, men jag ser världen igen. Och allvarligt, hur mycket oerhört ointressant är det inte man tar del av när man skrollar på sociala medier? Det där lätta, ytliga surret är verkligen inget jag saknar.
"Bebisar föds och en kär familjemedlem går bort. Inom fem minuter är det ute på sociala medier. Allt privatliv, alla fina minnen, blir till allmängods."
Det finns en lite poetisk, vacker dimension av det mobilfria livet, menar Celesté.
– Man träffar en människa en enda gång och har ett fint samtal. Sen ses man aldrig mer igen och addar inte varandra på Facebook. Det är något vackert över det, en stund som bevaras i minnet. "Tänk den där gången . . ."
– Det är väldigt skönt att inte kunna bli nådd. Jag får leva för stunden och jag tycker det är tråkigt att så mycket ”mystik”, eller vad man ska kalla det, försvinner när alla ständigt ska sms:a och ringa för att berätta var de befinner sig.
Själv befinner sig Celesté ofta utomlands. Hon har jobbat i England, Skottland, USA, Italien, cyklat genom Afrika, Centralamerika, Sydostasien och hittills besökt 51 länder.
Snart bär det av igen, nånstans till södra Europa. Drömmen, på sikt, är att jobba med vilda djur.
Hur håller du kontakt med familjen?
– Jag skriver vykort och brev, för hand. Det gör min mamma också. Men jag har en mejladress också.
Så mobilvägran kommer att hålla i sig?
– Oh ja!