Det ska starta ett litet boende för äldre på landsbygden mellan Linköping och Rimforsa. Bakom satsningen finns ett par, som driver en gård i trakten.
Deras plan är enkel. Ett nyligen inköpt grannhus ska byggas om för att inrymma tre lägenheter. Bostäderna ska hyras ut till äldre som vill fortsätta att bo på landet, men inte längre orkar sköta ett helt hus.
Intresset verkar vara stort för det småskaliga och lantliga trygghetsboendet. Det är sju-åtta i kö utan att paret har annonserat.
Att det är sådant riv efter lägenheterna lär bero på att det finns få boenden som kan passa för äldre utanför de större orterna. Och det här är i mycket ett resultat av det offentligas centralisering.
I stort sett alla kommuner har centraliserat äldrevården. De små ålderdomshemmen som förr fanns i nästan varje kyrkby är borta. Nya, större och bättre anpassade boenden har byggts på större orter.
De som inte vill flytta eller har särskilt stora behov av omvårdnad får därmed bo kvar hemma med hemtjänst. Och den här utvecklingen gör att alla de äldre som efter ett liv på landet inte vill flytta till stan riskerar att komma i kläm. I värsta fall blir de kvar i hus även om de inte vill. Och när orken tryter är det svårt sköta trädgård och hus som förr, utan betydande uppbackning från familj eller bekanta.
En konsekvens av att det här är i sin tur att de naturliga flyttkedjorna inte uppstår. När äldre blir kvar i husen minskar utbudet av bostäder på landsbygderna passande för barnfamiljer. Och det riskerar i nästa led innebära svagt underlag för landsbygdernas skolor och färre arbetande som betalar skatt i området.
Lyckligtvis finns det dock privata initiativ för att erbjuda anpassade boenden för äldre i lantlig miljö. Det på gården mellan Linköping och Rimforsa är ett. Kvarnviks strand, i Åtvidabergs kommun, är ett annat.
Bakom uppförandet av 14 nya bostäder i Kvarnvik ligger bygdens son och EQT-grundaren Conni Jonsson. Även om skalan är större i Kvarnvik så är den grundläggande spaningen densamma – när traktens äldreboende är borta behövs privata initiativ för att det ska gå att bo kvar på ålderns höst.
Att privata initiativ gör sådant som det offentliga har skött tidigare är nog också lite talande för hur Sverige har ändrats. Särskilt på landsbygderna märks en utveckling där ideella krafter och företagare tar över service som kommunen har stått för tidigare. Kommunala skolor blir friskolor. Lanthandeln har på många håll utvecklats till ett allmänt nav för service, med allt från turistbyrå till utlämning av biblioteksböcker.
Inget talar heller för att trenden bryts. Många kommuner har under senare år tvingats till omfattande besparingar, vilket lär bidra till att centraliseringarna fortsätter. Samtidigt växer vikten av privata initiativ – utan drivna företagare kan få äldre hitta anpassade boenden på landsbygderna, och sälja sina gamla hus till familjer som längtar ut på landet.