SJ slutar sälja ombokningsbara biljetter. Eller som det statliga bolagets presstjänst föredrar att beskriva det – det är en paus på obestämd tid.
Orsaken? Att SJ ska byta bokningssystem. Och det går uppenbarligen inte att ha tre typer av biljetter under övergången.
Beskedet är smått hissnande. Hur kan SJ inte klara av något som är standard för många tåg- och flygbolag i världen?
Å andra sidan är det svårt att bli överraskad. När SJ införde ett nytt planeringssystem 2021 havererade schemaläggningen för personalen, med månader av trafikkaos som följd. Och i vinter har mängder med avgångar ställts in på grund av kö till SJ:s verkstäder. SJ-resenärerna är med andra ord luttrade – precis som alla som åker tåg i Sverige.
De senaste månaderna har tågpendlare i Östergötland varit hårt prövade, inte bara av vädret. Avgrävda kablar och signalfel är ständigt återkommande. Och när något väl går snett brukar resenärer få sväva i ovisshet om vad som är att vänta.
En fras som mer än någon annan fångar den prövning som tågpendlare ställs inför är utropet om att avgången kan komma att flyttas framåt eller bakåt i tid. Så inte undra på att Östgötatrafiken i mitten av januari uppmanade resenärer att klä sig varmt.
Under sådana här osäkra förutsättningar är det hopplöst att planera vardagen, något som en insändarskribent nyligen vittnade om i Corren. "Man kommer sent till jobb och skola eller missar en annan avgång på vägen", skrev tågpendlaren.
Det är också sådana här vardagsnära överväganden som lär fälla avgörande när många väljer mellan bil eller tåg. Och att SJ på obestämd tid slutar att sälja ombokningsbara biljetter bidrar ytterligare till bilden av att det är krångligt att åka tåg i Sverige.
Från politiskt håll önskas dock den motsatta utvecklingen. Fler ska ta tåget. Nya järnvägar ska byggas för en hiskelig massa pengar för att korta restiderna och få fler att ställa bilen. Men vad hjälper det i dag om det går att resa snabbare med tåg till Stockholm och Malmö någon gång i framtiden?
Samtidigt är det inte bara i Sverige som det är problem med järnvägen. I Tyskland är förskjutningarna i tidtabellen så omfattande att Schweiz inte längre kopplar in försenade tyska tåg på sin järnväg.
Ett av få lysande exempel på att sköta sin järnväg är också Schweiz. Frågan som ställs gång på gång är varför svenska tåg inte kan gå som de schweiziska? Alltså i tid – även när det är snö, solkurvor och löv på spåren.
På pendeltågen i Zürich beklagas allvarstyngt i högtalarna förseningar på fem minuter, de få gånger det inträffar. I Sverige räknas fortfarande ett tåg som punktligt när det är fem minuter efter tidtabell.
Sverige och Schweiz skiljer sig dock åt på ett par punkter. Viktigast är geografin.
I Sverige är avstånden stora och människor bor utspritt. I Schweiz är avstånden korta och människor bor tätt. Det här gör att de schweiziska tågen inte behöver gå lika fort som i Sverige för att ändå vara attraktiva, vilket lär pressa priser och slitage. I ett land där människor bor koncentrerat i dalgångar mellan alper och sjöar är det dessutom enklare att få underlag för en järnvägslinje, än i ett på många håll glesbefolkat skogsland.
Trots att den schweiziska modellen inte går att tillämpa rakt av nationellt så finns det dock regionala lärdomar. För även om Sverige inte har förutsättningarna att bli som tågparadiset i alperna kan nog Östergötland bli lite mer som Schweiz.
Underlaget för pendeltåg framstår som bra i Östergötland. Det är mycket pendling inom regionen med två större städer och ett par starka infrastrukturstråk. Skulle sedan Stångådalsbanan och Tjustbanan rustas kan arbetsmarknadsregionen växa med Västervik och Vimmerby.
Mest lär vi dock ha att lära av Schweiz när det kommer till vikten av flexibilitet och att utgå från människors vardag. I Schweiz är det enkelt att köpa biljetter och åka tåg. De allra flesta tågbiljetter gäller mellan två destinationer och det spelar inte någon roll vilken tid man åker eller vilken typ av tåg man tar.
Motsatsen till det framgångsrika schweiziska systemet framstår vara det som nu utspelar sig i Sverige – där ombokningsbara biljetter försvinner för att ett it-system ska bytas eller problem med personalens schemaläggning leder till månader av trafikkaos.
Schweizarna begriper att tågen måste gå att lita på, så att det ska gå att planera vardagen och livet efter det. I Sverige är det tvärtom, här får tågresenärerna rätta sitt liv efter SJ:s inre liv. Då är det inte konstigt att många hellre tar bilen.