En tidigare anställd på polisen i Norrköping misstänks för att ha förfalskat pass. I polishuset. Med polisens egen utrustning. Nu har åtal väckts.
Om det har tillverkats falska pass på en östgötsk passexpedition är det en skandal. För den typen av missbruk av ställning är sådant som får tilltron till svenska staten och myndigheterna att vittra, i och utanför landet.
Samtidigt. Det finns rötägg i alla organisationer. Kanske ska det inte dras för stora växlar på det enskilda fallet?
Det framstår dock som om fallet i Norrköping är del i något större.
För under senare tid har det blivit många larm om myndighetsanställda som missbrukar sin ställning för att uppnå vinning för sig själv eller andra. I hela rättskedjan finns djupt besvärande problem.
En granskning av Dagens Nyheter visade tidigare i år att polisanställda värvats av gängkriminella för att läcka uppgifter, förvarna om tillslag och ge information om polisens arbetsmetoder. Sedan 2018 har 514 anmälningar om misstänkta läckor gjorts. Minst 30 polisanställda har pekats ut som säkerhetsrisker och lämnat myndigheten.
Liknande fall märks på domstolarna. I slutet av förra året rapporterades det om hur en handläggare på Attunda tingsrätt läckte information om hemliga tvångsmedel till kriminella. I somras gick även Åklagarmyndigheten ut med att den vill sparka en åklagare, som åtalats för att ha röjt hemliga uppgifter och är kusin med en gängledare.
Läget ser inte mycket bättre ut på fängelserna. SVT har rapporterat om en kraftig ökning av misstänkta fall av infiltration inom Kriminalvården. Antalet fall har nästan tredubblats från 2020 till 2023.
Mörkertalet riskerar också att vara stort. Problemet är i alla fall så omfattande att otillåten påverkan via infiltrering pekas ut som ett av de största hoten från gängkriminella framöver, i en myndighetsgemensam lägesbild. Även privata företag lär vara hårt drabbade av anställda som missbrukar sin ställning för egen eller andras vinning, men där är transparensen inte lika stor som på myndigheter.
Om vi inte kan komma tillrätta med infiltrationen – eller korruptionen – står mycket på spel. Sverige är ett land där vi har hög tillit till myndigheterna. Visserligen kan man ha synpunkter på myndigheter. Men de allra flesta har ändå grundinställningen att de offentliga institutionerna jobbar för allas bästa. Staten är mer vän än fiende.
Om infiltreringen fortsätter riskerar dock den stora tilliten till myndigheter och andra människor – som har kallats det nordiska guldet – att sakta raseras. Vi är såklart inte där än. De absolut flesta som jobbar på myndigheter har också hjärtat på rätt ställe. Men det krävs långt fler för att bygga tillit än det krävs för att rasera.
Hur ska vi då komma till rätta med problemet? Det kanske första som bör ske är att vi gör upp med idén om att vi i Sverige är befriade från korruption.
Vi har under lång tid vaggats till ro av tanken att vi i Sverige inte alls har samma problem som många andra länder när det kommer till korruption. Men det börjar bli alltmer uppenbart att det inte riktigt ser ut så längre.
Om det förfalskas pass i polishuset i Norrköping och det läcks information från domstolsanställda till kriminella har något skett. Då är det pengar och relationer som styr, inte vad som är rätt och riktigt.
Sverige är inte befriat från korruption. Tvärtom är den alltmer utbredd.