I en rad östgötska kommuner rasar strider om politikernas ersättningar och förmåner.
I Åtvidaberg pågår en infekterad strid om nya regler för arvoden. I Kinda var det i början av året en stor debatt på fullmäktige om kommunstyrelsens ersättningar. Och i Ödeshög har den styrande majoriteten – bestående av M, S och KD – nyligen höjt sina arvoden under stora protester. Oppositionen i Ödeshög, med KD i spetsen, förfäras över att ersättningsnivåerna ses över i början av en mandatperiod och inte som det har varit förr, strax innan valet så att väljarna tydligare kan ta ställning till det.
Att det blir konflikter kring ersättningar är inte så förvånande då politikerna bestämmer sina egna villkor. Och särskilt laddat är det i år, då kommunsektorn är i ekonomisk kris. I ett sådant läge bör politikerna föregå med gott exempel, och hålla inne med arvodeshöjningar.
Men om vi ska hålla oss till huvudfrågan – hur mycket är det rimligt att ett kommunalråd tjänar? Det finns två sätt att se på det.
Det ena perspektivet är idealistiskt – att politiken är ett kall. Att man drivs av ett brinnande intresse och en vilja att förändra. Och det är lön nog.
Det andra perspektivet är mer realistiskt. Men kan inte enbart leva på luft och samhällsintresse, särskilt inte om man har tunga och krävande förtroendeuppdrag. Om politiker inte heller får hyfsat betalt kommer många inte ha råd eller tid att ta plats i nämnder och styrelser. Det krävs även hyfsade arvoden till politiker för att de inte ska vara sårbara för korruption.
Det dominerande perspektivet verkar vara det senare – och i allt högre grad. Det framstår som att politiken alltmer betraktas som ett jobb bland andra. Och då ska villkoren vara konkurrenskraftiga.
En som har fångat den här synen på politikerrollen är Lisbeth Antonsson, kretsordförande för Centerpartiet i Ödeshög. På kommunfullmäktige i Ödeshög i september ställde hon sig i talarstolen och frågade hur många i salen som är under 50 år. Som svar räckte fem personer upp handen.
"Vad är min poäng? Ska vi få politiker som vill jobba i Ödeshög behöver vi ändra reglerna så att man kan få rimlig arbetstidsersättning", sa Lisbeth Antonsson.
Onekligen är det en god poäng hon gör. Samtidigt finns det en fara med utvecklingen.
Om de politiska uppdragen ständigt ska klara konkurrensen från andra yrken finns det snart inga spärrar för ersättningar, pensioner och andra förmåner. Särskilt inte när det verkar bli allt vanligare att frågor kring kommunpolitikernas villkor tas upp relativt kort efter val, vilket gör att frågorna lär vara glömda fram till nästa valrörelse.
Självklart ska politiker med stort ansvar och tung arbetsbörda ha bra betalt. Men systemet för att se över villkoren måste innehålla spärrar för att ersättningen med tiden inte ska skena. Och den enklaste lösningen på det framstår vara att kommunerna antar principen att alla arvoden och ersättningar ses över och beslutas i kommunfullmäktige strax innan valet.
Att Kinda, Ödeshög och Åtvidaberg ser över politikernas villkor relativt tidigt i mandatperioden är inte en bra modell för framtiden.