Marcus Wandt från Linköping är den tredje svensken i rymden. Det är en otrolig bedrift.
Att en Linköpingsbo kan ta sig ut i rymden visar också att vi lever i möjligheternas tid. I en tid där den som siktar mot stjärnorna kan ta sig dit – genom utbildning, träning och målmedvetenhet.
Allt färre verkar dock se möjligheterna. 00- och 10-talets optimism framstår nu som bortblåst. Lågkonjunktur, krig och klimatförändringar förmörkar framtiden. Och visst är det bekymmer så att det räcker och blir över. Men det är inte skäl nog för att vi alla ska gräva ner oss.
I stället bör vi vända blicken mot himlen och lyssna på Marcus Wandt. Han hoppas att hans rymdfärd ska inspirera andra: "Om jag får ett antal människor att brinna för utveckling och forskning och att skapa framsteg för oss som mänsklighet och Sverige och Europa, och det sprider sig över generationerna, skulle det vara 'mission success' för mig."
Nyckelorden i Marcus Wandts resonemang är "om jag får ett antal människor att brinna för utveckling och forskning". För det är ofta detta som i dag fäller avgörande för ungas livsval – vad de brinner för. Och vad de tror på.
Det är inte längre främst yttre faktorer, som hur mycket pengar föräldrarna har eller vilken släkt man tillhör, som på allvar begränsar ungdomar i Sverige. Det är snarare sådant som de själva har i sin hand. Som om de vill något tillräckligt mycket. Om de har drivet och uthålligheten. Och såklart om de har förmågan att skaffa sig betygen som krävs.
Tack vare gratis utbildning, studiebidrag och studielån finns otroliga förutsättningar för alla att vara sin egen lyckas smed. Komvux, högskoleprov och privata utbildningar ger en andra, tredje och fjärde chans.
Arbetsmarknaden är även den god, trots en vikande konjunktur. Många arbetsgivare söker med ljus och lykta efter arbetskraft. Näringslivet har också insett att jobbet måste kännas meningsfullt, annars är det svårt att attrahera arbetskraft och få den att stanna.
Det finns även goda möjligheter att göra skillnad. För har det någonsin tidigare koncentrerats så mycket kapital och resurser till att lösa viktiga frågor för mänskligheten som nu? När alla delar av samhället vill göra sitt för en mer hållbar värld.
Framtiden som hägrar är spännande. Full av möjligheter. Och greppbar för fler. Därför är det så märkligt att hopplösheten breder ut sig bland barn och unga. Att antalet hemmasittare ökar lavinartat. Att många barn och unga dras in i gängkriminalitet. Att den psykiska ohälsan ökar bland unga.
Hur kan den här hopplösheten breda ut sig i en tid när många har goda skäl att se ljust på framtiden? Svaret är säkerligen komplext.
Kanske känns klimatförändringar och diktaturers vapenskrammel som alltför hotfullt och svårhanterat. Samtidigt är det en typ av problem som mänskligheten har visat sig kapabel att hantera förr.
Kalla kriget slutade inte med undergången, utan med en tid av fred och öppenhet. Stora miljö- och klimathot har avvärjts. Att det inte längre talas om hur freon-utsläpp tunnar ut ozonskiktet beror på att världen gemensamt löste problemet genom freonförbudet. Vi ser hotade arter återvända, likt rovfåglar och sälar.
Kanske har också två årtionden med sociala medier skapat en grogrund för hopplösheten som märks i dag. På sociala medier jagar vi status och jämför oss med andra, dygnet runt. Användarna matas med föreställningen att något händer hela tiden, vilket kräver konstant scrollande. Det här eroderar egenskaper som uthållighet och långsiktighet. Och influensers visar upp en tillvaro där framgången kommer lika snabbt som pengarna.
Enligt polisen är också jakten på snabba pengar den starkaste drivkraften för unga att söka sig till gängkriminalitet. Pengar som ofta läggs på märkeskläder som de poserar med på sociala medier.
Vad kan då vända den här hopplösa utvecklingen? Ett svar kan vara andra drömmar, som kräver långsiktigt och målmedvetet arbete. Om fler brann för utveckling och forskning skulle Sverige vara en bättre plats och framtiden se ännu ljusare ut. För det behövs framgångssagor som värderar framgång i annat än pengar. Det krävs förebilder, likt Linköpingsbon som tog sig till rymden.
Marcus Wandts rymdfärd visar vilken otrolig tid vi lever i.