Uppskjutningen är kulmen på månader av förberedelse, som avslutats i karantän i Florida, nära Kennedy Space Center. Dagarna fylls av fysisk träning, genomgångar, möten och repetitioner.
– Det är mycket att göra, men vi försöker att hålla ett lugnt tempo, så att vi är utvilade och redo när vi ska dra, säger astronauten som till vardags bor och arbetar i Linköping där han är testpilot på Saab.
Familjen är på plats i USA för att följa uppskjutningen, men av karantänskäl får de inte träffas inomhus eller nära varandra. I packningen finns bland annat fyra legogubbar som hans fru och söner byggt.
– På det sättet har jag med mig familjen upp, säger han.
Med finns också Selma Lagerlöfs Nobelprismedalj, nummerlapp från Vasaloppet, en ishockeypuck med LHC:s logga och andra smågrejer med olika symbolvärlden.
– Jag tror inte att jag fick nej på någonting direkt, säger han.
Han hoppas att forskningen som ska genomföras på ISS leder till slutsatser, men kanske framför allt att rymdfärden inspirerar barn.
– Om jag får ett antal människor att brinna för utveckling och forskning och att skapa framsteg för oss som mänsklighet och Sverige och Europa, och det sprider sig över generationerna, skulle det vara "mission success" för mig.
Rymdprojekt är notoriskt komplicerade. Nasas månprogram försenades nyligen och den privata månlandaren Peregrine nådde aldrig månen, efter ett problem med bränsleläcka strax efter start.
– Jag tror att det är farligt att se ett misslyckande som enbart en misslyckande, utan man får se det som att lära sig på vägen. Annars kommer man inte våga, och vågar man inte så blir det ingenting gjort, säger Marcus Wandt.