Vågar jag säga ifrån? Vågar jag göra det rätta?
Många är det nog som ställer sig frågan. Som när ungdomar med kaxig uppsyn breder ut sig på Östgötapendeln. Eller när oförskämda grabbgäng drar runt på stan i Linköping.
Men allt färre vågar nog säga ifrån. Och det värsta är att det i Sverige närmast har blivit rationellt att se åt ett annat håll. Skälet är det oproportionerliga och oberäkneliga våldet, som frodas i gangsterkulturen.
I veckan gavs ett fruktansvärt exempel på hur en situation kan eskalera. En man i 40-årsåldern cyklade till simhallen med sin son vid 18-tiden på onsdagen i stadsdelen Skärholmen i Stockholm. På vägen ska de ha mött ett ungdomsgäng som pappan tillrättavisade. Det slutade med att han sköts till döds.
Mordet har skakat Sverige. Justitieminister Gunnar Strömmer (M) säger att det är förståeligt att människor är rädda och känner oro för vad det får för konsekvenser om man säger ifrån.
"Samtidig inser vi att om vårt fria, öppna, anständiga samhälle ska förbli just öppet och anständigt så måste vi göra vad vi kan för att visa civilkurage", säger Gunnar Strömmer till TV4.
Det här för oss tillbaka till där vi började. Hur ska man våga göra det rätta, när det i vissa fall kan bemötas med ett hänsynslöst våld?
Så vad justitieministern än önskar blir samhället mindre anständigt efter ett dåd som det i Skärholmen i veckan.
Vad betyder då det här konkret? Jo, det kan innebära att ett grabbgäng på stan som inte väjer för någon och på andra sätt försöker manifestera makt inte blir tillsagda förrän polis tillkallas. I mängder av situationer kommer dock inte polisen finnas där.
Det som dessa ungdomsgäng – såväl som äldre gängkriminella – snabbt lär sig är att hotet om hänsynslöst våld lönar sig. Det ger makt. Det gör att de kan sköta sin kriminella verksamhet utan att den stora allmänheten lägger sig i.
Det oproportionerliga våldet mot oskyldiga får hederliga människor att gå omvägar och slå ner blicken när de möter personer som ser ut att tillhöra gängen. Och det här är nog ett av skälen till att det skrivs och pratas om gängkriminellas klädsel – många känner ett behov av att veta hur de ser ut.
Det har blivit allmänkunskap att kepsar från Gucci och jackor från Haglöfs är populära bland vissa gängkriminella. Gängens klädstil kopieras sedan av andra, som vill verka farliga. Det eldar i sin tur än mer på gangsterromantiken.
Att synas och vara närvarande i en stadsdel är även ett sätt för de kriminella grupperna att slå vakt om "sitt områden". I polisens definition av utsatta områden ingår att de kriminella har en inverkan på lokalsamhället, något som kräver skor på marken och ett ständigt närvarande hot om våld för vem än som sätter sig upp mot gängen.
Med det perspektivet framstår inte ett mord på någon som tillrättavisar kriminella som lika oväntat. Det är riggat för det, när gängkriminella ständigt vill manifestera sin makt över ett område och många unga vill bevisa att de platsar i den världen.
Vad går då att göra för att bryta den nattsvarta utvecklingen?
Det finns ingen enkel lösning. Det krävs hårdare straff och fler poliser – såväl som fritidsgårdar och inspirerande grundskolor. Samt en moralisk upprustning.
Den M-ledda regeringen har också gått långt för att bekämpa gängkriminaliteten. Mängder med lagar har skärpts och fler ändringar är på gång. Hela rättskedjan stärks.
Men om det inte räcker. Vad återstår? Hur ska kriminellas maktanspråk på gator och andra offentliga rum brytas?
Kanske har det till slut blivit läge att ta fram ett omstritt förslag – att sätta in militär i städerna. Att låta Försvarsmaktens personal patrullera gator och torg.
Det är en åtgärd med glasklara baksidor. Det är knappt att Försvarsmakten lär ha resurser att avvara till inre säkerhet, när försvaret av Sverige med skyndsamhet behöver stärkas. Soldater är inte heller tränade för uppgiften att sättas in och möta den egna befolkningen, till skillnad mot poliser.
Samtidigt står det alltmer klart att svenska staten måste återta kontrollen över städerna. Görs ingenting är risken att allt färre vågar säga ifrån när de ser något som är fel på gator och torg. Det gör att gängkriminella i tysthet kan öka sin makt, vilket lär få än fler unga att drömma om en tillvaro som gangster.
Unga kriminella med Guccikepsar ska inte tro att de kan äga ett område. På gatorna behövs det uniformer med svenska flaggan på, för att ingjuta mod i alla som försöker skrämmas till underkastelse.