Vindkraften är fantastisk.
Den ersätter olja, kol och gas. Tekniken blir ständigt bättre. Den pressar ner elpriserna för oss konsumenter. Och vindkraftverken går snabbt att bygga och få igång, vilket är särskilt viktigt när Sverige snabbt behöver ta sig ur elkrisen.
Men det finns två sidor av myntet. Vindkraften är också på väg att dela Sverige.
Det är försvinnande få som vill ha dagens vindkraftverk som granne, vilket har märkts senast i Uknadalen. Där har det varit tal om att bygga 23 vindkraftverk med en maxhöjd om 270 meter.
Ungefär så här brukar det låta när det blir tal om att etablera ny vindkraft. Överallt där det planeras att bygga vindkraft blir boende oroliga över buller, att landskapet de älskar ska fördärvas och att fastighetspriserna i området ska gå ner. Dessa argument verkar dock inte ges så stor tyngd varken i lokal eller nationell debatt. Det är som om det är lite för små problem i jämförelse med de problem som vindkraften ska lösa, som behovet av fossilfri el och utökad produktionskapacitet i Europa efter att den ryska gasen slutat att flöda.
Det är nog också därför som många lokalt rotade proteströrelser mot vindkraft har så mycket generell kritik mot fenomenet. De kanske är oroliga att framstå som inskränkta och egensinniga om deras främsta argument är att de inte vill bo i närheten av vindkraftverk. Därför raddas massor av andra argument upp – om materialval, batterilagring, svängmassa, utländskt ägande och ekonomi.
Samtidigt lär grundmotivet för de allra flesta lokalt rotade protester vara att människor inte vill ha vindkraftverk i närheten av sina hem. Och det här är något som bör på tas på långt större allvar än det görs i dag. Svenskar gillar vindkraft i teorin, men inte i praktiken.
Det är inte heller bara snack att människor ogillar kraftverken. Två KTH-forskare visade för ett par år sedan att inom radien 6-8 kilometer från ett vindkraftverk kan fastighetspriserna vara runt 20 procent lägre. Och när det blir vindkraftsparker noteras 30-procentiga prisfall inom ett avstånd på två kilometer. Sedan studien gjordes har också kraftverken blivit högre, så man kan anta att prisfallen ökar såväl som antalet berörda fastigheter.
Runt vindkraftsparker förändras alltså fastighetsmarknaden drastiskt. Förändringen är närmast att jämföra med en nedläggning av en dominerande arbetsgivare på en mindre ort, vilket kan ha liknande effekter på prisbilden.
De lägre huspriserna ändrar i sin tur kalkylen för husägare och banker. Om fastighetspriserna är låga är det inte säkert att det går att få tillbaka investerade pengar i ett hus vid en försäljning. Det leder till att underhållet blir lidande. Att investeringar över tid riktas till andra områden. De första åren märks dock inte förändringen. Men efter tio-tjugo-trettio år ser vi de typiska kännetecknen – trasiga tak, omålade hus och utflyttningar.
Och det är så här bygder dör, inte snabbt och dramatiskt utan långsamt och först omärkbart. När förändringen är definitiv – med ödehus och åkrar som planterats igen med granskog – är det för sent att göra något. Då är det också kanske få som minns hur allt började, med vindkraftverken som behövdes för att rädda Sverige ur elkrisen på 2020-talet.