Region Östergötland varslar 900 heltidsanställda i hälso- och sjukvården. Så borde det inte vara.
För kommer ni ihåg hur det lät under coronapandemin? Då hyllades vårdpersonal. Då framställdes det som att en ny tid väntade, där resurserna inom hälso- och sjukvården skulle öka. Kollegorna skulle bli fler. Sparkravens tid var över. Om personalen bara höll ut så skulle det blir bättre. Att rusta sjukvården framstod som det stora politiska projektet för 2020-talet.
Men nu är vi här. Varsel. Sparkrav.
Här går det att invända att Region Östergötland undantar läkare och sjuksköterskor från varslet. Det är klokt. Men det är ju inte så att vården inte påverkas.
För när den administrativa personalen minskar är risken att sjuksköterskor och läkare måste ägna mer tid åt byråkrati. Alla de personalkategorier som varslas har sin roll inom vården. Deras arbetsuppgifter kommer att behöva utföras av någon annan eller så kommer vårdutbudet ändras till det sämre.
Sedan finns det säkerligen skäl att se över om överbyggnaden inom vården har blivit för stor. "Sedan början av 2020 har antalet anställda ökat med drygt 1 000 personer och det är inte hållbart", sa regionstyrelsens ordförande Marie Morell (M) i samband med varslet.
Går det då att göra på något annat sätt? Tillsynes mer ordnat?
Oppositionen med Socialdemokraterna i spetsen har lagt fram ett antal förslag på vad som kan minska varslet. Det handlar om saker som att fasa ut kostnadsdrivande vårdval, bekämpa välfärdsbrott och skriva till regeringen. Det övertygar inte. De har nog ingen egentlig idé om vad som går att göra annorlunda.
Är det då bara att acceptera? Är Region Östergötlands ekonomi så fullständigt körd i botten att det enda som återstår är ett jättevarsel? Det verkar så.
Det finns dock ett halmstrå kvar att greppa. Och det är lösningen som S är inne på och som har varit den styrande majoritetens stora hopp – pengar från staten. Regeringen kan komma till undsättning.
Statsminister Ulf Kristersson (M) öppnade även för statlig hjälp för en tid sedan. Han sa då att regeringen kommer lägga fram en budget som ser till att vårdanställda inte sägs upp. Men på frågor från Corren i förra veckan backade statsministern från uttalandet.
Vid en första anblick kan det också verka rimligt att låta regionerna sköta sig själva. Varför ska staten rädda regioner och kommuner vareviga år?
Det finns dock goda skäl för regeringen att skjuta till medel. För påbuden är många från riksdag, regering och statliga myndigheter om hur regioner och kommuner ska sköta sina verksamheter och vilket utbud av välfärdstjänster som ska finnas. Men statsbidragen har knappast hängt med.
Det rimliga vore att öka statsbidragen i takt med att reglerna blir fler och kraven hårdnar. Men staten håller i pengarna. Regeringar oavsett färg verkar även trivas med att årligen få presentera extra statsbidrag till kommuner och regioner.
Skevheten i det svenska systemet märks i det offentligas ekonomi. Svenska kommuner och regioner är de mest skuldsatta i EU. Svenska statens skuldsättning är bland de lägsta i unionen.
Under 2010-talet märks en särskilt stor förändring. Då ökade kraftigt svenska kommuner och regioners skuldsättning, parallellt med att den statliga minskade som andel av BNP.
Vad säger oss då den här informationen? Jo, att mycket tyder på att svenska staten vältrar över kostnader på kommuner och regioner.
Regeringens ansvar för regionernas situation är därmed inte bara en fråga om god vilja. Staten har ett direkt ansvar för att mildra varslen i Region Östergötland.