Tekniska verkens tf vd Klas Gustafsson avgår, meddelar den kommunägda koncernen i ett pressmeddelande på fredagseftermiddagen. Det sker efter en turbulent vecka.
I måndags avgick vd:n för elhandelsbolaget Bixia, som ägs av Tekniska verken. Det skedde i kölvattnet av Correns avslöjande att Bixia plockat ut miljoner kronor ur en elpool med styrelsens goda minne.
Ledningen för Tekniska verken höll dock fast vid att inga fel begåtts – trots att en utredning av en advokatfirma slog fast motsatsen. Som om det inte vore nog visade det sig också att Bixias vd fick en generöst tilltagen fallskärm, trots att det stred mot anställningsavtalet.
Dramat i Tekniska verken har varit smärtsamt att bevittna. Inte minst de ihärdiga försöken att framställa avgångarna som frånkopplade från turerna i Bixia.
Enligt pressmeddelandet från Tekniska verken hade Bixias vd redan i somras känt att det var dags att gå vidare. Och att tf koncernchefen nu lämnar alla sina uppdrag var något som "öppet och tydligt" deklarerats en längre tid.
Inget lär dock vara tillfälligheter. Det bör vara närmast uteslutet att två mångåriga toppchefer väljer att lämna under koncernens kanske mest turbulenta vecka på årtionden. Någon har gett dem silkessnöret. Men vem?
Logiskt sett bör det vara Tekniska verkens politiskt tillsatta styrelseordförande Maria Almesåker (M) som i det närmaste har gett cheferna kicken, även om hon utåt sett håller god min. Att prata gott om personer som under många år har gjort mycket för Tekniska verken hör till uppdraget som styrelseordförande.
Om inte annat är det en from förhoppning att Maria Almesåker styr i det tysta. För vem bestämmer annars, om inte den styrelse som representerar ägaren?
Än värre vore att de två toppcheferna har lämnat på eget bevåg. Det innebär att viktiga beslut sker utan att ägaren har kontroll.
I grunden framstår det här också vara Tekniska verken-koncernens kanske största problem – att det är oklart vem som drar i trådarna. Är den politiskt tillsatta styrelsen aktiv i styrningen av bolaget eller sitter den på läktaren?
Det ironiska med allt det här är att Moderaterna redan 1998 varnade för utvecklingen. Dåvarande kommunalrådet Sven Lindgren ansåg att kommunen borde sälja Tekniska verken för att få "in ett professionellt ägarskap med högre kompetens i en styrelse som kan utveckla företaget bättre".
Det här har dock Moderaterna fått äta upp i årtionden. Tekniska verken är nu kronan, spiran och riksäpplet i Linköpings kommuns kronjuveler. Nu vill inget parti sälja. Och just därför bör frågan om ägarkontrollen tas på största allvar.
Om inte politiken kan eller förmår att när det krävs utöva ägarstyrning över Tekniska verken-koncernen bör man återigen fundera på att sälja, även om det inte är önskvärt.