Ledare: Livet i Östergötland blir fattigare när yngre sviker

I Rök har församlingshemmet varit en samlingspunkt för en mängd verksamheter i bygden. Men snart kan det vara slut. De åldrande ideella krafter som sköter driften av samlingslokalen i Ödeshögs kommun orkar inte längre. Nu vädjar de till yngre att engagera sig i styrelsen – annars kan nedläggning och försäljning vänta.

Läget känns igen. Många föreningar har svårt att klara en generationsväxling. Yngre verkar inte vara intresserade. Och det märks inte bara i Rök.

I november lade Boxholms gymnastikförening ner efter 86 år. Föreningens sista ordförande Annette Andersson beskrev i Corren varför: "Det är ingen som vill ta över och leda grupperna för gymnastik längre, vi här har blivit för gamla att hålla i sådant nu."

I oktober klubbades avvecklingen av Kinda alpina klubb. Sviktande medlemsantal angavs som ett av skälen.

I maj lade Föreningen Hjärtat i Mantorp ner. Orsaken? Att det har blivit så svårt att hitta folk som vill engagera sig i styrelsen, enligt den siste ordföranden Bill Sjölund.

Troligen är de här nedläggningarna bara toppen av isberget. Många föreningar dör i tysthet.

Utvecklingen är bekymmersam. För föreningarna är inte bara ett socialt kitt, där människor som delar plats eller intresse kan mötas. Många fler viktiga funktioner i Sverige sköts av föreningar.

Idrottsföreningar håller människor i form. Hembygdsföreningar vårdar kulturarvet. Ideella krafter tar hand om sådana som har hamnat snett.

I städerna bor många i hus som sköts och ägs av bostadsrättsföreningar. På landsbygderna kör många på vägar som sköts av vägföreningar.

Och vad händer när nästa generation ogärna engagerar sig i bostadsrättsföreningens styrelse eller i vägföreningen? Resultat lär vi se i form av ökade bedrägerier mot bostadsrättsföreningar och sämre vägunderhåll. Enligt ordföranden för Sveriges enskilda vägar fungerar snöröjningen på landets enskilda vägar så länge 70-plussarna orkar ploga.

Den som vill förändra samhället och engagera sig politiskt förväntas också ha skolats i föreningsliv. Partierna, som är en bas i det demokratiska systemet, är organiserade som föreningar. Och den som inte vet hur ett styrelsemöte går till, hur man skriver en motion till ett årsmöte eller hur ett protokoll justeras får svårare att göra sin röst hörd.

Varför har då många föreningar det svårt att engagera nästa generation? Troligen finns det inte någon enskild förklaring.

Ett svar lär vara en stressigare vardag. I många familjer har inte de vuxna tid att jobba ideellt vid sidan av två heltidsarbeten och många fritidsaktiviteter. Situationen som då uppstår verkar vara att många kan efterfråga en förenings verksamhet, men inte vill engagera sig i den. I den östra länsdelen har exempelvis ett par ridklubbar hamnat i läget där få eller inga vill engagera sig i föreningarna samtidigt som det är stort intresse för verksamheten.

Ett annat svar kan vara att jag:et har blivit viktigare än det utvidgade vi:et. Få känner längre ett ansvar att engagera sig i lokalsamhället. Kanske spelar det även in att allt fler värderar sin tid i pengar. Tio timmars ideellt arbete ses som tio timmar som gått att lägga på förvärvsarbete.

Vad än svaret är så bör trenden vändas. Det svenska samhället bygger på att människor är beredda att engagera sig i föreningar. Utan föreningarna bli livet i såväl Rök som hela Sverige fattigare.