År 2018 låg skolresultaten i Åtvidabergs kommun över rikssnittet. Nu är de lägst i Östergötland – och bland de 10 procent lägsta i landet.
Vad har hänt? Hur ska det vända?
På senaste kommunfullmäktigemötet lyfte oppositionsrådet Tommy Aarna (M) frågorna. Och det var ord och inga visor från KD, SD och M när framtiden för skolan debatterades. Minskade resurser kritiserades. Och engagemanget från den politiska ledningen ansågs brista.
Svaret från den styrande majoriteten (S, C, V, L och MP) var svalare. Ordföranden i utbildningsutskottet Jenny Enerby (S) sade sig dela oron kring skolresultaten. Men hon vill inte att politiken ska in och pilla i vad skolan ska göra.
I debatten lät Jenny Enerby – som till yrket är rektor i Linköping – stundom mer som en tjänsteperson än politiker. Politikens roll är att sätta ramarna och tilldela resurser, sade hon. Och här skulle diskussionen kunna ha slutat.
Kommunalrådet Thomas Lidberg (S) gav dock uttryck för en tanke om hur politiken ändå kan se till att vända trenden med de negativa skolresultaten. Men idén är kontroversiell. Troligen är det därför som han närmar sig den så försiktigt i sitt första inlägg i skoldebatten:
"För att göra en förändring ibland så måste vi ha med lärarna på tåget och förstå att vi måste bryta vissa kulturer som i dag finns om skolan. Och vi har en hel del kulturer som vi måste bryta. Vi har faktiskt gett en del utbildning, vilket har uppskattats. På förhand kanske man tyckte att nu trampar vi lärarna på tårna men vi har ändå genomfört utbildningarna."
Vad är det då för kultur som Thomas Lidberg vill ska brytas? När han pressas på den punkten av Joel Edoff (KD) blir svaret:
"Kulturer kan vara väldigt mycket. Vi har en som visar på att vi ligger sämst i Östergötland när det gäller skolbetyg. Vi sätter alltid lägst betyg. Jag säger inte att skolan gör fel. Jag kan som politiker inte gå in och tala om vilka betyg de ska sätta."
"Men det kanske gäller att titta på ett förändringsarbete", säger Lidberg i nästa andetag.
Att från politiskt håll uppmana lärarna att se över sin betygsättning är att ge sig i kast med en oerhört svår balansgång. Gränsen mellan en inflationsjustering av betygen och en uppmaning att sätta glädjebetyg är så hårfin att politiker med självbevarelsedrift håller sig borta från den.
Dessutom brukar problemet för skolpolitiker vara det motsatta – att betygen är för höga. Ett tecken i tiden är att Handelshögskolan i Stockholm har ändrat sina behörighetskrav på grund av betygsinflation och glädjebetyg. Så man kan fråga sig om det inte är andra kommuner som bör lära av Åtvidaberg, och inte tvärtom.
I Åtvidaberg verkar dock arbetet i motsatt riktig redan vara igång. Joel Edoff lyfter i talarstolen: "Om jag inte missminner så var det vi politiker som beslutade att ta in två lektorer till en dyr kostnad för att lära våra lärare att sätta rätt betyg?"
Det han då syftar på är den handlingsplan som antogs politiskt förra året, för att komma till rätta med senaste årens sjunkande resultat. I den ingår att externa lektorer ska kopplas in i arbetet med betygsbedömning.
Den styrande majoriteten i Åtvidaberg verkar driva en aningen märklig linje inom skolpolitiken, i alla fall från talarstolen. Å ena sidan säger de sig enbart sätta ramarna och lämna allt annat åt förvaltningen. Å andra sidan ska de övertyga lärarkåren om det lämpliga i att höja betygen. Politiken frånsäger sig alltså ett ansvar som den bör ta och ger sig i kast med en fråga den inte bör ta i.