Ännu har det inte ljusnat. Region Östergötlands ekonomiska situation är fortsatt ansträngd.
När det politiska styret i regionen – M, L och KD – presenterade sin budget för 2025 och planen för de efterföljande två åren var den kanske största nyheten att prognoserna för framtiden försämrats.
"Vi kommer att hamna på minussidan de kommande åren", sa regionstyrelsens ordförande Marie Morell på måndagens pressträff.
Det stora underskottet och det negativa egna kapitalet är oroande. Regionen kan inte dras med stora underskott hur lång tid som helst. Och en enkel lösning som återkommande har genomförts under galgen i liknande situationer är skattehöjningar.
Men en skattehöjning är långtifrån en universallösning. Snarare kan höjd skatt leda till att verkliga problem inte tas itu med. Det visar erfarenheterna från just Region Östergötland.
För år 2020 höjdes landstingsskatten i Östergötland med 85 öre. Bakom förslaget stod Socialdemokraterna, Liberalerna, Centerpartiet och Miljöpartiet.
Skattehöjningen var stor. Beslutet skulle enbart första året omfördela 863 miljoner kronor från östgötarnas plånböcker till den offentliga vården.
Dåvarande ordföranden för regionstyrelsen Kaisa Karro (S) menade dock att skattehöjningen tillsammans med "effektiviseringar, åtgärder och omställningar" skulle få ordning på den ansträngda ekonomin. Dåvarande oppositionsrådet Marie Morell (M) – nu regionstyrelsens ordförande – var kritisk.
Inför beslutet om skattehöjning påminde Marie Morell om den läxa som M och KD lärde sig i samband med att alliansen höjde landstingsskatten med 60 öre.
"Det är lätt att pengarna går iväg till sådant det inte är tänkt. Man måste täppa igen hålet i hinken innan man fyller på med nytt vatten", sa hon på regionfullmäktige i juni 2019.
Efter ett par år går det att konstatera att det stora ekonomiska tillskott som skulle få ordning på verksamheten inte räckte. Återigen är pengarna slut. Hålen täpptes inte igen, men hinken fylldes på.
Enligt Per Larsson, regionråd för KD, uppstod också en närmast perfekt storm i början av 2020 när skatten höjdes. För samtidigt skulle organisationen förändras och oväntat slog pandemin till. Det pressade vårdanställda, men över regionerna som helhet regnade statsbidrag och mer skattepengar.
Kombinationen framstår som förrädisk. Stora organisatoriska förändringar genomfördes utan något som helst behov av att hålla i pengarna.
Och nu står vi här. Med en katastrofal ekonomisk situation.
Lyckligtvis verkar dock de flesta partierna i regionfullmäktige ha lärt sig den dyrköpta läxan – att ännu en skattehöjning inte är en lösning. Det är inget alternativ som i stort förs fram. Så bör det också förbli.