Naturreservat märks ut med vita stjärnor, målade på trädstammar eller grova stolpar. Men i trakterna runt Åtvidaberg verkar en lika säker markör för statlig naturvård vara döda granskogar, där träden ligger som gigantiska plockepinn.
Det som har härjat skogarna är granbarkborre, en liten insekt som under ett antal år dödat granskogar över hela landet. För att stoppa spridningen har staten krävt att alla skogsägare ska agera snabbt om angrepp upptäcks. Angripna träd ska skyndsamt huggas och transporteras ut ur skogen.
Men det finns undantag. I naturreservat kan angripna granar få stå kvar, om det gynnar naturvärdena som områdena är avsatta för att skydda. Konsekvensen av det är att reservaten stängs för besökare, då det är farligt att vandra i reservaten. Risken är också att det från dessa naturreservat sprider sig granbarkborre till omkringliggande fastigheter, med följden att fler och fler träd dör.
Det är klart att det här sticker i ögonen – staten tvingar privata markägare att hugga ner sina angripna skogar, men på de marker som staten kontrollerar gäller andra regler. Än värre är att staten inte bara åsidosätter bekämpningen i de fall det finns naturvårdsskäl för det – staten verkar nu helt och hållet strunta i att hantera barkborreangrepp i skyddad natur. Det saknas pengar.
Länsstyrelsen Östergötland meddelar att insatserna mot granbarkborrar kommer att ligga mycket lågt under 2024. Precis som under 2023. Länsstyrelsen verkar på sin höjd anse sig ha råd att hugga ner riskträd. Och det här blottar ett stort fel i naturvårdspolitiken. Enorma pengar läggs på att lösa in skogsmark för naturvård, ibland under tvång, men sedan finns inte pengar för skötsel.
Roten till problemet beskrivs i år – precis som förra året – vara att regeringen har lagt mindre pengar på naturskötsel. Under 2023 anslogs 1,05 miljarder kronor till åtgärder för värdefull natur. Det var en minskning med 45 procent jämfört med 2022.
Samtidigt är inte det här en så brutal minskning som det kan låta. Går vi tillbaka till år 2020 var den rödgröna regeringens anslag för åtgärder för värdefull natur 1,07 miljarder kronor. En tilldelning som inte sågs som liten. Så det är nog inte bara bristande resurser som ligger bakom – det är också en fråga om prioriteringar.
Det är dock besvärande att den sittande M-ledda regeringen har dragit ner på insatserna i skyddad natur. För är det något som bör vara basen i en borgerlig miljöpolitik så är det skötsel och vård av naturreservat.
Det finns en gammal tradition inom högern att värna det gamla, i såväl stads- som naturmiljöer. Miljö- och naturfrågorna var för 50 år sedan förknippade med högern. Sedan verkar nästan vänster och höger ha bytt positioner.
Borgerliga företeelser, likt Naturskyddsföreningen, har blivit mer vänsteranstrukna. Miljöpolitiken beskrivs oftast som vänsterbetonad. Det är som vd:n för tankesmedjan Timbro, PM Nilsson, nyligen konstaterade: "Högern har förlorat initiativet i den breda miljödebatten."
Det tappade initiativet märks också i alla de östgötska naturreservat där granbarkborrarna frodas. Med en klassisk högerpolitik skulle de värdefulla naturområdena skötas. En viktig princip att värna vore att innan staten löser in mer mark för naturvård bör de redan avsatta områdena tas väl omhand.