Efter att ha simmat i floden Seine blev hon sjuk, Tilda Månsson. Hon drabbades av kräkningar, precis som flera andra atleter som deltog i triatlonsimmningen under OS i Paris.
"Hon blev sjuk efter att ha simmat i bajsvatten", konstaterade SOK:s mediechef som uppenbarligen gillar klarspråk.
Tilda Månsson repade sig snabbt. Men för OS-arrangörerna är det inträffade värre.
Seine, som flyter genom centrala Paris, har varit kraftigt förorenad. Redan 1923 var floden så smutsig att staden tvingades förbjuda simning i den. Men till OS skulle Seine vara badbar igen.
Uppgiften var kolossal. Ingen annan världsstad av Paris storlek har kunnat öppna upp för strandbad i city.
Att det går att bada i Köpenhamn, Stockholm och München – med runt två miljoner invånare – är en sak. Att få bort utsläpp och rena ett gigantiskt vattendrag i en tio-miljonersstad är något helt annat.
För de franska myndigheterna framstår målet att rena Seine som lika viktigt som att arrangera OS. Styret i Paris, med borgmästare Anne Hidalgo i spetsen, har beskrivit att reningen av floden kopplades till OS just för att få fart på miljöarbetet – och inspirera andra städer i världen att accelerera reningen av sjöar och vattendrag.
Kanske var det också det här som sporrade fransmännen. Att de skulle sätta ett exempel i världen. Och etablera en ny standard för OS, genom att få städerna som står värd för spelen att försöka bräcka tidigare genomförda miljöprojekt snarare än arenabyggen.
Det senaste årtiondet har fransmännen lagt 16,4 miljarder kronor på Seine-projektet. 360 ton skrot har lyfts ur floden varje år. Avloppsnätet under staden har moderniserats.
Att flodvattnet då kallas för "bajsvatten" efter triatlonsimmningen är något av ett misslyckande.
Trots den bristande vattenkvalitén lär dock reningen av floden bli ett av de stora arven av Paris-OS 2024. Seine-projektet har redan triggat andra. I stort sett alla betydande världsstäder har haft delegationer på besök i Paris för att lära sig om vattenrening i jättestäder. Los Angeles, som ska arrangera nästa sommar-OS, är en sådan stad.
Bättre vattenkvalité ligger alltså i tiden. Och utomhusbad i naturliga vatten i stadskärnor har blivit det som visar vilka som har lyckats.
De projekt som pågår i både Linköping och Norrköping kring att utveckla möjligheterna till bad i städernas centrala delar är på så sätt uttryck för vad som har börjat bli viktigt för såväl stora som små städer med självaktning.
I Linköping ska nya Tinnis stå klart 2030, om allt går enligt plan. I Norrköping har det nya badet, med vatten från Motala ström, i Inre hamnen fått mycket uppmärksamhet.
Det verkar med andra ord som om utomhusbad är de nya kommunala skrytbyggena – och betraktat som sådana är de ovanligt sympatiska. För de bygger på att hela vattendrag renas, något som kommer långt fler än en badande stadsbefolkning till del.
Att få rena vatten och ren luft är också ödesfrågor. Det är inget som går att kompromissa om.
Den exakta vägen till målet kan diskuteras, som kring uppgraderingen av enskilda avlopp. Ska vattenkvalitén förbättras behöver utsläpp av dåligt renat avloppsvatten minska i hela avrinningsområden.
På landsbygderna innebär dock det här att husägare kan bli ålagda att ersätta brunnar eller bygga minireningsverk på fastigheter som i värsta fall inte går att sälja för mycket mer än vad det nya avloppet kostar att få på plats. I dessa lägen bör det gå att ta medel från den nationella eller europeiska miljöbudgeten för att täcka delar av kostnaden, på samma sätt som att fiber byggs ut med stöd. Detta vore det realpolitiskt lämpligaste, då alternativet riskerar bli ett omfattande motstånd mot viktiga miljöåtgärder.
Det vore också bättre om fattiga pensionärer på landsbygderna fick miljöstöd för att byta gamla avlopp, än att en välbeställd stadsbefolkning får stöd för att köpa glassiga elbilar.
En sådan här politik för renare vatten – som fungerar i både stad och land – kan förhoppningsvis triggas av OS i Paris och insatserna för att rena Seine. Så även om bajsvattnet i Paris-floden har varit ett misslyckande för arrangörerna så kan fokuset på Seine i OS bli en miljövinst för världen på sikt.