Kanske minns ni hans "Ohyra" som vi publicerat som ett av bidragen till Götabibliotekens novelltävling Unga Berättare? Det utspelar sig i Marviken på Vikbolandet som en gång var tänkt att bli ett av Sveriges kärnkraftverk men som aldrig laddades. Fantasin kring vad som egentligen hänt där blev starten för hans novell.
– Jag gillar udda platser. Jag funderade på hur man skulle kunna använda Marviken och ville placera en story där med tanke på bakgrunden som nedlagt kärnkraftsprojekt. Inspiration fick jag också när jag sökte jobb som skadedjursbekämpare så jag tänkte att jag skulle skriva nåt om obehagliga insekter, säger Johan Dahlskog om sin novell som fick högst sammanlagda poäng av juryn och allmänhetens röster.
Att han skulle skicka in sin novell var långt ifrån självklart.
– Jag har alltid skrivit på min fritid. Det här var första gången jag gjort nåt av det jag skrivit offentligt. Jag har berättat om mina skrivprojekt för nära och kära men egentligen aldrig visat nåt för nån. Jag såg det som en rolig grej och hade absolut varit mer än nöjd med att bara vara en av de åtta uttagna finalisterna. Att jag nu vann är väldigt roligt så klart, men absolut inget jag hade förväntat mig, säger han.
Att det blev en skräckhistoria var däremot ingen slump, det mesta han skriver om landar där och han har flera skrivprojekt igång samtidigt.
– Jag jobbar alltid med ett flertal idéer parallellt. Vilken jag sen skriver på beror på vilken stämning jag är i och vilket humör jag är på just då. Genremässigt är det väl nån sorts mörk fantasy som jag tycker är mest intressant. Fantasy och skräck är det jag helst skriver och jag vill gärna kombinera dem, säger Johan Dahlskog.
Att favoritförfattarna heter Tolkien och H P Lovecraft ("de måste finnas i min bokhylla") är inte helt oväntat. Johan Dahlskog har gått skrivarkurser och läser också en distanskurs i fantasyskrivande.
– Jag var nog 11–12 år när jag skrev min första riktiga berättelse. Jag hade precis läst "Sagan om ringen" och var väldigt influerad av den svenska översättningen och det ålderdomliga språket så det var mycket "ty", "huruvida" och "ändock" när jag skrev. De tog väl ett tag innan jag fattade att man inte skrev så längre, skrattar han.
Priset som skrivarstipendiat är en plats på skrivarkurs i sommar.