Gift Blessing är rapartist och litteraturnörd från Skäggetorp.
Fyra personer dödades i en skolskjutning i onsdags. Det rör sig om två 14-åriga studenter och två lärare. En 14-årig pojke, som var elev på skolan, är misstänkt för mord. Han förhördes förra året av FBI efter att ha hotat att utföra en skolskjutning på Apalachee High School i delstaten Georgia.
Jag antar att du som läsare redan förstod att händelsen ägde rum i USA långt innan jag nämnde FBI.
Samma dag som fyra personer dödades i Georgia-dådet, var det också en pojke i högstadieåldern som blev skadad i en annan skolskjutning, och en annan elev har gripits misstänkt för mordförsök. Tonårspojken vårdades på sjukhus med allvarliga skador, men är på bättringsväg. Nu kanske du tänker att även det här ägde rum i USA. Det är väl där skolskjutningar sker som mest? Men nej. Högstadieeleven sköts på Trångsundsskolan i Huddinge kommun i Stockholm.
Jag påmindes om händelsen på skolgården på skolan där jag arbetar som fritidsledare. I torsdags bröt ett bråk ut mellan två äldre elever, där den ena hade sagt till den andra att återvända till sitt hemland.
Efter att jag och mina kollegor löste konflikten, såg jag en grundskoleelev som satt på huk i sandlådan och såg bekymrad ut medan alla andra barn lekte på klätterställningen. Jag gick fram till den sårbara flickan och frågade hur hon mådde, men hon vågade inte berätta det för mig framför förskoleklassen som lekte runt omkring.
När jag frågade igen vad som bekymrade henne, viskade flickan att hon var orolig att barnet som precis utsattes för rasism skulle hämnas genom att också skjuta ihjäl mobbaren på skolan, som Huddinge-skytten gjorde dagen innan.
Det gjorde så ont att jag inte visste vad jag skulle säga.
Statsminister Ulf Kristersson (M) kallade Huddinge-dådet för ”helt förfärligt”.
– Skolskjutningar är ingenting vi förknippar med Sverige. Men vi har sett förfärliga exempel på väldigt unga människor som är beredda att begå väldigt allvarliga brott nuförtiden, säger statsministern.
Även justitieminister Gunnar Strömmer (M) har reagerat på händelsen.
”Jag ser med stort allvar på det inträffade. Det är särskilt allvarligt när våldsdåd sker på en skola”, skriver Strömmer.
Han tillägger att justitiedepartementet står i kontinuerlig kontakt med polismyndigheten, som utreder händelsen.
I min senaste krönika på Corren skrev jag om svenska barnsoldater som rekryterades i danskt våld. Krönikan hette “Jag trodde att barnsoldater bara fanns i mitt hemland.” På samma sätt trodde jag även att skolskjutningar bara hände i USA, ända tills jag fick höra om dådet i Huddinge.
Precis som den sårbara flickan i sandlådan så har jag också känt mig bekymrad över hur världens våld inkräktar på svensk mark och skadar våra barn. Medan vissa politiker kräver att invandrare åker tillbaka till sina hemländer för att lösa våldsvågen – som mobbaren på skolgården som uttryckte samma typ av rasism – är det nog ingen som nu skulle påstå att Sverige har tillräckligt många invandrare från USA för att ha importerat en av deras större kriser. Den här sortens våld handlar om något annat.
När polismyndigheten återkommer till justitieministern med sin utredning, och när FBI offentliggör sina rapporter om den sammanträffande skolskjutningen i Georgia, misstänker jag att de kommer komma till samma slutsats som den amerikanska journalisten Dave Cullen i sin bok Columbine (2009).
Cullen var en av de första journalisterna på brottsplatsen år 1999, och som i 10 år granskade skyttena och Columbinemassakern. Han etablerade med boken Columbine att skolmassakern handlade varken om skolmobbning eller medievåld såsom allmänheten spekulerade, utan primärt om psykisk ohälsa. Cullen var även först att offentliggöra den officiella diagnosen av gärningsmännen, som presenterades av ett team av psykologer och psykiatriker hos FBI: Depression och psykopati.
Skolskjutningar är inget vi ska förknippa med Sverige, på samma sätt som barnsoldater inte får finnas på svensk mark. För att skolbarn ska få leka på sina raster och inte behöva bekymra sig över massakrer, bör vi se bortom invandringsdebatten som förklaringsmodell.
Är det inte dags att fråga hur våra unga mår? Så att Sverige kan börja läka från sina allvarliga skador.
