Jag blev alldeles skakig när jag läste om att danska gängkriminella hyr in svenska barnsoldater för brottsliga handlingar.
Ungdomarna kallas för “frilansande barnsoldater”, och erbjuds summor på upp till 300 000 svenska kronor för att begå grova brott i vårt grannland. Bara den senaste veckan har tre svenska barn gripits, misstänkta för mordförsök.
Under de senaste åren har vi fått se en trend där det svenska våldet alltmer drivs av tonåringar. Det finns en växande marknad för minderåriga som utför uppdrag åt äldre beställare. Polismyndigheten skriver på sin webbplats att dessa uppdrag kan vara allt från att transportera skjutvapen och paket, och sälja narkotika, till att hålla utkik och varna för polisen, eller utföra beställningsmord.
I krönikan “Kongokriget är lika förödande som Gaza och Ukraina” skrev jag om den aktuella konflikten i mitt hemland, som också präglas av rekryteringen av barnsoldater. Efter andra Kongokriget– kriget som jag och min familj flydde från år 2001 – visade FN-uppgifter från 2003 att det fanns 65 000 barnsoldater i Kongo av totalt 130 000 i Afrika och 300 000 i världen. Nu pågår ett nytt krig i östra Kongo mellan lokala miliser och rebellgrupper. FN:s senaste årsrapport visar att upp till 1 800 kongolesiska barn rekryterades till militären under förra året. Statistiken visar att rekryteringen av barnsoldater är som värst i Kongo.
Situationen påminner mig starkt om memoaren “Lång väg hem: en barnsoldats berättelse” av Ishmael Beah. I boken skildras hur tolvårige Ishmael blev tvångsrekryterad till en krigsmakt i striderna mot en rebellarmé. Där blev han kvar i tre år som barnsoldat tills han löstes ut av Unicef. Därefter skickades Ishmael tillsammans med andra före detta barnsoldater till ett rehabiliteringscenter för att avprogrammeras. Historien slutar lyckligt; Ishmael återinförs i samhället.
Förra året publicerade Brottsförebyggande rådet, Brå, en rapport som visade hur de kriminella gängens barnrekrytering går till. Rapporten visade att rekryteringen liknas vid "grooming", där de äldre uppvaktar de yngre och lockar in dem till gangsterlivstilen. Gängen säljer in barnen till ett narrativ om att de kan göra karriär inom gängen, och klättra i hierarkin genom att begå brott.
På samma sätt som Ishmael Beah räddades från militären av Unicef genom att köpas ut till frihet, behöver vi i Sverige se till att våra myndigheter och vårdnadshavare gemensamt arbetar för att vinna tillbaka våra barn, och avprogrammera våldet. Jag menar att vi bör avromantisera gangster-livsstilen och erbjuda ett starkare, mer positivt narrativ. Ett narrativ om medborgarskap, som visar att ett liv som laglydig medborgare i ett demokratiskt samhälle är mer värdefullt än de högsta summorna som beställningsmord har att erbjuda.
Den medborgerliga livsstilen är ett privilegium vi inte får ta för givet. Det lärde jag mig när min familj flydde till Sverige som kvotflyktingar och blev en del av det svenska samhället. Nu är det vår tur att säkerställa att alla barn får samma chans att välja en väg bort från våldet.
Barnsoldater får inte finnas i Sverige.