Här visas udda prylar från kyrkvindar

Skräp eller skatt? Föremål från åtta kyrkor och domkyrkan inom Linköpings stift visas upp på museum i sommar.

Stiftsantikvarien Gunnar Nordanskog och museichefen Christel Storm berättar om utställningen "Kyrkvindens hemlighet" på Linköping slotts- och domkyrkomuseum.

Stiftsantikvarien Gunnar Nordanskog och museichefen Christel Storm berättar om utställningen "Kyrkvindens hemlighet" på Linköping slotts- och domkyrkomuseum.

Foto: Lotta Hofström

Kultur & nöje2019-05-29 05:00

Hundratals år gamla prylar i trä, järn, plåt, papper och tyg har lånats från kyrkvindar i Törnsfall, Appuna, Hov, Ekeby, Kuddby, Horn, Rappestad och Rönö till utställningen "Kyrkvindens hemlighet" på Linköping slotts- och domkyrkomuseum.

– Det vi tagit hit är föremål som ofta betraktas som skräp – men som inte är det. Prylar som någon inte velat kasta och istället ställt på en vind, som sedan framstår som bråte i någon annans ögon. Sakerna har inte något gemensamt förutom att de inte längre har någon funktion och är undanställda på vindar men var och en berättar om hur kyrkan har fungerat i olika tider, säger stiftsantikvarien Gunnar Nordanskog.

Under tjocka lager av damm uppe på kyrkvindarna har han och Christel Storm, museichef för Linköping Slotts- och Domkyrkomuseum, bland annat funnit en återanvändbar begravningskista, en visare från 1800-talets domkyrkoklocka och en del udda bestraffningsverktyg.

– Vi har hittat en skamstock, där man sitter fast i benen, och ett halsjärn som man hade när man stod bunden på skampåle. Men man undrar hur detta hamnade på kyrkans vind? Det var inte kyrkan som bestraffade. Till utställningen har vi gjort en helt ny skamstock som finns här om någon vill testa den, säger Christel Storm.

Också krigshjälmar och värjor, vilket är långsmala svärdliknande klingor, har återfunnits på vindarna.

– Värjan lades på kistan när till exempel en officer skulle begravas och sedan skänktes värjan till kyrkan. Oftast hängdes den upp på väggen som minnesgrej och blev sedan kvar, förklarar Nordanskog.

Jättestora och tunga prylar som ett altare på 80 kilo har hittats, men också jättesmå som en bjällra som användes till att plinga i när kollekten insamlades i kyrkorna.

– Den användes för att liksom säga: "Hallå, hallå glöm inte att betala nu!", förklarar Storm.

Kyrkvindarna är också fulla av böcker.

– Med folkskolestadgan 1842 ivrade man för att ha bibliotek i kyrkorna. I den här beskriver man hur man ska bygga sin lada och på östgötska landsbygden kan man se att man läst det, säger hon och visar en gulnad ritning på en lada.

Tidigare har vi skrivit om den omfattande bokinventering i Linköpings stift, där bland annat en tidigare helt okänd ögonvittnesskildring från ögonvittnesskildring av slaget vid Stångebro och Linköpings blodbad samt en almanacka från år 1591 återfanns.

– Vilket fantastiskt rikt kulturarv vi har. Man häpnar, säger Christel Storm.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!