Varje Är Äterkommer det. Studenter intervjuas om de tiotusentals kronor studentvÄren kostar och förÀldrar frÄgar sig: Vem har rÄd att ta studenten idag?
Min lillebror tar studenten i Är och jag bevittnar honom göra precis samma misstag som vi gjorde. Men vems fel Àr det egentligen?
Jag minns precis. Katedralskolan 2019. VĂ„r stolta elevkĂ„r presenterar att de förhandlat sig till en âpangdealâ med ett studentmösseföretaget. Det var vĂ€l sisĂ„dĂ€r 50 kronor rabatt pĂ„ mössan. I gengĂ€ld fick de hĂ„lla föredrag om sina mösspaket i aulan, och vi fick gĂ„ tidigt frĂ„n svensklektionen för att se pĂ„. Fina annonsmöjligheten pĂ„ skoltid. Det kostade 199 kronor extra att byta kokardfĂ€rg och det eskalerade snabbt över tusenlappen.
Studentmössorna Ă€r dock bara en brĂ„kdel av kostnaderna. Veckan innan studenten har eleverna ofta ganska lite undervisning â varför det faller sig naturligt att supa vĂ€ldigt mycket pĂ„ Cypern. Ăven denna gĂ„ng efter aggressiv marknadsföring. Företag sĂ€ljer paketresor med hotell, drinkarmband och flygresor pĂ„ tiotusentals kronor. Dessa lanseras ofta med early bird-priser för att de ska köpas redan pĂ„ hösten. LĂ„ngt innan studenten inser att dess plats i vĂ„rbudgeten konkurrerar med kostymer och studentmiddagar.
I sin desperation över att allt Àr dyrt hittar studenterna smÄ sÀtt att balansera ut det de kan. Flakpriset brukar betalas med klasskassan. Men metoden fÄr fruktansvÀrda konsekvenser. Fyra gÄnger det senaste Äret har min lillebror prackat pÄ mig kakor, salami och Newbody-kalsonger. Detta för att de ska ha rÄd med sin hiskeliga flakkostnad pÄ 12800 kronor. 27 kakpaket per skalle dÀr de fÄr mindre Àn hÀlften av förtjÀnsten per sÄlt paket.
Jag vill tÀnka att han har viktigare saker för sig i trean Àn en evig cykel av kakförsÀljning. Han lÀt rÀtt uppgiven pÄ sms den dÀr fjÀrde gÄngen.
â Köp. SnĂ€lla.
Det Àr lÀtt att bli kritisk kring alla mÄsten. Behöver studenterna verkligen delta i precis allt? Men dÄ förringar man de urkrafter som stÄr bakom det hela.
Grupptryck. Och företag som utnyttjar det.
NĂ€r studenterna till sina förĂ€ldrar argumenterar: âallas studentmössor kostar sĂ„ mycketâ sĂ„ har de rĂ€tt. Budgetmössan fanns visserligen, men tydligt designad som mĂ€rkbart annorlunda. Och ungdomarna utgör en guldgruva. Aftonbladet rapporterade hĂ€romveckan att de tre största mössföretagen har samma Ă€gare â som gör kanonresultat. En konkurrenssituation som kanske kan förklara idĂ©n om att studentmössor mĂ„ste kosta tusenlappar.
Det Ă€r inte lĂ€tt i deras situation. Nymyndiga och sugna pĂ„ att sjĂ€lva ansvara för sina inköp. LĂ€tta offer för paketresor till Magaluf för 20 000. Studenterna trycker in varandra i ekonomiska trĂ„ngmĂ„l med narrativ som âstudenten tar man bara en gĂ„ngâ. NĂ„got som ursĂ€ktar helt befĂ€ngda inköp som studentglas eller en lyxig lĂ„da för studentmössan.
Samtidigt leder grupptrycket⊠eller ja, samstĂ€mmigheten â till vĂ€ldigt mycket fint. Jag betvivlar inte en sekund att studenterna har fantastiskt kul tillsammans denna vĂ„r. Linköping Abiturientbal Ă€r ett praktexempel. Hundratals som aldrig dansat förr stĂ„lsĂ€tter sig och övar i ett halvĂ„r â för att fĂ„ upptrĂ€da inför storpublik. Jag sĂ„g de vĂ€rsta klumpfötterna av min generation lĂ€ra sig wienervals.
Denna vilja att delta hĂ„ller fina traditioner vid liv. Tack vare den fĂ„r vi ett underbart firande â men det kan vara sĂ„ hĂ€rligt utan att det ska ruinera nĂ„gon. LĂ„t âDet hĂ€nder bara en gĂ„ng i livetâ bli ett argument mot orimliga inköp. LĂ„t begagnad balklĂ€nning bli norm. Och lĂ„t studenterna fira ordentligt.