Skatt eller skit – på något vis måste besöken åtgärdas

Att frakta hem sina prylar är mycket besvärligare än det var att ta dem med sig ut. Det vet alla som någon gång har bytt en blöja i naturen. Sånt kan man inte räkna med att folk gör av pur välvilja.

Besökare lämnar oreda efter sig. Något annat kan man inte vänta sig av dem.

Besökare lämnar oreda efter sig. Något annat kan man inte vänta sig av dem.

Foto: Anton Rimstedt

Krönika2024-08-09 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

De sista jordgubbarna skrumpnar under plantorna i augustisolen. Åter på våra arbetsplatser förtvinar även vi i vardagslunk efter en flyktig glimt av frihet, ljus, värme och några hundra pundland nylagd trall. Det var vackert så länge det varade.

Nu väntar krypande mörker, glömda lösenord, skålar med långsamt ruttnande frukt från någon kollegas päronträd och en oöverskådlig evighet till nästa röda dag i kalendern.

undefined
Snart kommer drivor av hemodlad frukt och moln av bananflugor till ett personalutrymme nära dig.

Men för vissa innebär semesterns sluttamp ett efterlängtat andetag. I takt med att fastlänningar börjar åka hem vågar gotlänningarna försiktigt smyga sig innanför ringmuren igen. I Vadstena är det åter möjligt att hitta en central parkering som inte är belagd av utsocknes. Båda platserna har förekommit i sommarens rapportering om en eventuell turistskatt i Sverige, som exempelvis Italien, Spanien och Portugal har börjat ta ut.

undefined
I Spanien har turismen lett till skenande priser som slår mot lokalbefolkningen. Den här sommaren har tusentals spanjorer protesterat på gatorna runt om i landet. I Sverige har Gotlands regionråd efterlyst en turistskatt för att finansiera kostnaderna som sommarens besökare tar med sig till ön. Den önskan delas av häften av landets turisttätaste kommuner. Dock inte av Vadstena, som finns med på den topplistan.

Enklast lösning vore naturligtvis att besökarna skärper sig, spenderar sina slantar i turistkommunens näringsliv och sedan åker vidare, utan att ställa till med några bekymmer.

Men så fungerar det inte med gäster. Det ska städas innan de kommer, de har någon genetisk hittepå-defekt så man måste handla laktosfri grädde till efterrätten och när de äntligen har gått hem står där ett litet berg av disk och tomflaskor som måste tas om hand. Besök kräver resurser.

undefined
Gluten, laktos och elektricitet är sånt som en del människor inte tål. Påstår de.

Markägarna till det vattenfyllda grustaget Blå lagunen utanför Skänninge har haft problem i åratal. Badare lämnar drivor av skräp efter sig. Bland annat blöjor och toalettpapper, vittnar en besviken besökare om. 

"Man kan tycka att det folk tar med sig hit ska de också kunna ta med sig åt andra hållet", säger den nuvarande markägaren.

undefined
Använt toalettpapper vid Blå lagunen utanför Skänninge. I terorin är det lika enkelt att bära med sig hem som det var att bära dit. Men inte i praktiken.

Här kan man invända att just använda blöjor och toalettpapper i regel är betydligt otrevligare att bära med sig hem än de var att bära åt det andra hållet. Men i sak har han naturligtvis rätt. Det är ju inte ett dugg angenämare för honom att ta hand om det.

Lösningen stirrar mot honom från det nedlusade vattenhålet. Sluta städa upp. Låt misären ta över tills badgästerna slutar komma.

Jag har själv gjort en liknande utveckling och är numer olidlig att vara i närheten av. Jag har till exempel börjat muttra om sommarens slut redan i augusti. Det funkar fint. Långsamt har folk slutat att komma hit och smutsa ner min disk. Om det blir för ensamt i framtiden får jag väl skissa på ett skattelösning istället.