Kanske flög en fjäril förbi. Eller en mås. Nästan allt är roligare att titta på än en parkeringsapp. Och hux flux sitter man på kontoret och får musarm utan en tanke på att parkeringen inte är betald.
Den gula lappen fladdrar i vinden under torkararmen när låsen smattrar till och bilens lampor blinkar till. Parkeringsvakten står bara ett par meter därifrån och rycker till – gör sig redo för konfrontation.
Att möta parkeringssyndare ingår i vardagen, men det här är ingen vanlig bil. Tre gånger på en vecka har den stått där utan att betala för sig. Det är ingen normal dussinparkerare som så flagrant bryter mot parkeringsreglerna. Är det en rättshaverist? En yrkeskriminell? Eller bara en idiot med huvudet under armen?
Jag nickar förläget åt vaktens håll, tar lappen och sätter mig med i bilen för att betala min skuld till samhället. Totalt 1 557 kronor till Motalas kommunkassa förra veckan. Nytt personbästa.
Första gången var appen inställd på fel bil. Jag hade använt hustruns och glömde att byta tillbaka. Andra gången fick jag syn på ett jobbmejl när jag tog fram telefonen för att ställa in parkeringstiden.
Vad som hände den sista gången vet jag ärligt talat inte. Jag minns att jag sa högt till mig själv att jag inte fick glömma igen när jag rullade in på parkeringen. Jag vet att jag kontrollerade att appen var inställd på rätt bil och att jag slant med fingret när jag skulle ställa in tiden. Jag antar att det var då det hände. Jag fick förmodligen syn på något spännande utanför bilfönstret. Någon parkering aktiverade jag i alla fall aldrig.
Motala har fått kritik för parkeringssituationen på senare tid. Jag skulle hemskt gärna vilja stämma in i klagosången och skylla på att det är apparna som är problemet. Men jag greppar efter halmstrån. Det var inte ett dugg enklare när parkering skulle betalas i automat. De låg en kort promenad bort och vid rusningstid var det kö. Det är klart att det är enklare nu.
Kan det vara för enkelt?
Jag läser att antalet nya inkassokrav är rekordhöga och får upp hoppet. Kan det vara ett tecken i tiden, att det har blivit så himla enkelt att betala att vi liksom glömmer bort det, när vi inte längre behöver köa och fylla i blanketter?
Nej. Vi har bara blivit fattigare, slår Svensk inkassos ordförande fast i samma artikel. Nedslående i dubbel bemärkelse. Jag är korkad av egen förskyllan och medelsvensson har inte råd att leva.
Ett litet ljus i mörkret vore om mina böter kunde göra någon nytta för välfärden. Men det ser bistert ut. Att bekosta sånt med parkeringsintäkter är tydligen olagligt.