Den krokodilliknande firren som släpptes ner i älven förra veckan kan bli fem meter lång och 500 kilo tung. Men den äter nästan helt säkert inte barn.
Nio av tretton som dör på sjön tog aldrig Baddaren. Eller något åt det hållet.
Jag minns inte den exakta statistiken, men andemeningen i Anslagstavlans inslag går inte att misstolka: Det är farligt att vistas vid vatten. Detta har jag tagit till mig och levt efter. Det passar bra att ha något att skylla på när omvärlden pockar och trugar med bad så här års.
"Tre av fyra som kliver i ångrar sig innan vattnet når naveln", förmanar jag.
Man kommer alltid upp smutsigare än före badet. Sand och grus fastnar i alla tänkbara vinklar och vrår. Det är omöjligt att dra på kalsonger över våta ben under en handduk med värdighet och balans i behåll. Vi har ju rinnande vatten hemma – vad ska vi med sjön till?
Men trots mina vädjanden ska vi tvunget till stranden. När det bara var jag och hustrun kunde hon bada medan jag tog en tupplur i skuggan, men med ungar går det inte att slappna av. Nu är faran inte bara något jag koketterar med för att slippa blöta ner mig. 14 av 15 barn har ingen som helst självbevarelsedrift. Så där står jag i vattenbrynet med upprullade byxben och vantrivs.
Men så fick jag oväntad hjälp av nyhetsflödet. Otjänligt badvatten och PFAS-halter så höga att Vätterns fisk är nära nog oätlig har inte rört dem i ryggen. Men när barnen fick höra att någon dåre har planterat in utdöda atlantstörar i Göta älv blev de bleka om nosen. Deras mor sa till dem att störar inte äter barn, men jag flikade in att man verkligen inte kan vara säker med femmeters halvtonsfiskar.
"Göta älv går via Vänern upp till Göta kanal och vidare till varenda badvatten i hela länet", sa jag allvarligt. "Sex av elva kanalbåtar tar med sig allt möjligt läbbigt i slussen."
Jag köpte en vattenspridare och såg fram emot en bekväm sommar i trädgården. Då kom nyheten om att en av skådisarna från Pirates of the Caribbean-filmerna hade dödats i en hajattack. Plötsligt var det mitt fel att barnen nu var orimligt rädda för faror i vattnet. Fem av tio äktenskap slutar i skilsmässa påpekade deras mamma.
Roligare än så här behöver inget barn ha.
Jag gjorde mitt bästa för att återställa de små. "Det är vanligare att bli dödad av en vanlig ko", sa jag förnuftigt. Det gjorde inget bättre.
Lyckligtvis fanns ett viktigt statistiskt faktum kvar. Vi har döttrar. Den största faktorn som ökar risken för att kola vippen i vattnet visar sig vara könet. Vi män har en tendens att överskatta våra förmågor.
Kor är farligare än hajar. Men farligast av allt är Y-kromosomer.
"Pappor är lite dumma i huvet, förstår ni."
Det köpte de. Nu ska vi åka och bada.