Gift Blessing är rapstjärna och litteraturnörd från Skäggetorp
I en intervju med DN ställdes statsminister Ulf Kristersson till svars om skandaler där SD-politiker anklagats för islamofobiska uttalanden. På frågan om det är värre att sprida nidbilder av judar än att sprida motsvarande bilder om islam svarade statsministern:
– Ja, att sprida antisemitism som går ut på judar som folkslag, det är riktigt illa.
Det hela rör sig om SD-politikern och Justitieutskottets ordförande Richard Jomshofs islamofobiska inlägg på plattformen X, vilka var så grova att han i september blev föremål för en polisutredning för hets mot folkgrupp. Trots att han tillfälligt fick lämna sin post, lades utredningen tragiskt nog ned, och Jomshof återfick sitt uppdrag.
Ett av inläggen karikerade pakistanier som våldtäktsmän som infiltrerar England för att inleda jihad. Den andra bilden– här blev jag riktigt förbannad, visar en invandrarfamilj som lurar sig in i ett hus märkt “Europa”. Mannen som välkomnar dem märks med texten “Humanity first”. I nästa scen tänder familjen eld på huset och går iväg, med texten “Islam first”.
Men när statsministern kommenterade att Jomshofs nidbilder inte var särskilt problematiska eftersom de riktar sig mot muslimer och inte judar, blev jag förvånansvärt inte arg. Istället skrattade jag rätt ut åt absurditeten i uttalandet. Det var ‘nonsens’, i dess tekniska bemärkelse.
Låt mig förklara:
Ludwig Wittgenstein betraktas som en av de stora tänkarna inom logikens filosofi. Enligt den amerikanske filosofiprofessorn George Pitcher ägnade Wittgenstein mycket av sitt skrivande åt att skilja mellan 'sens' och 'nonsens'. Pitcher, i sin artikel "Wittgenstein, Nonsense, and Lewis Carroll", menar att mycket av Wittgensteins filosofi återfinns i Lewis Carrolls Alice i Underlandet, eftersom Wittgenstein direkt influerades av Carrolls verk, och båda författarna hade en gemensam bakgrund inom matematik och logik.
I min tidigare krönika i Corren “Snippadomen överklagas till högsta domstolen – lyssna på barnen!”, refererade jag till scenen där Alice möter Humpty Dumpty, som utforskar språkets tvetydighet. Humpty Dumpty förvirrar Alice genom att fritt omdefiniera ord i deras dialog: “När jag använder ett ord så betyder det precis vad jag bestämmer att det ska betyda,” säger han.
Pitcher menar att denna scen är ett tydligt exempel där Wittgenstein och Carroll enas om vad som utgör 'nonsens'. Nonsensen ligger i att Humpty Dumpty ser språket som något talaren själv bestämmer över, snarare än som en objektiv företeelse.
Samma logik kan appliceras på Ulf Kristerssons uttalande som relativiserar hat riktad mot folkgrupper. Nonsensen ligger i att Kristersson ser hat som något förövaren definierar och graderar, snarare än som en objektiv företeelse. Kristersson tror därför att man kan väga två former av hat – islamofobi och antisemitism – mot varandra, trots att båda utgör hets mot folkgrupp och är lika allvarliga i alla sina former.
Yttrandefrihet är en självklar rättighet i Sverige, men den innebär också ett ansvar, särskilt för politiker. Därför riktar jag mig mot höger-politikerna Richard Jomshof och Ulf Kristersson, och avslutar denna krönika med Wittgensteins sjunde sats från Tractatus Logico-Philosophicus:
"Vad man inte kan tala om, därom måste man tiga."
