För trettio år sedan ville ingen bo på Södermalm. Det påstår i alla fall min kollega, född och uppvuxen på Nytorget – mitt i smeten av det Söder som så många dreglar över. Hon menar att Södermalms attraktionskraft är något som tillkommit långsamt. Södermalm då: skådeplats för ruff och allmänt pundande. Ett dött uteliv. Idag känns det otänkbart.
Den stora boomen kom med den hipsterstereotyp som växte fram tidigt 2000-tal. Ni vet, den skäggige hembryggaren som bakade eget surdegsbröd och hade en pytteliten mössa. Någonstans där befästes det på allvar att hippa människors Mekka skulle vara Södermalm. Second hand-butikerna massetablerades och barernas IPA-sortiment trefaldigades.
Sedan dess har Södermalms attraktionskraft bara växt, även om hipsteridealet vridits om. Den lilla mössan har fasats ut, mustaschen har kommit och gått och flanell-skjortan är sedan länge stendöd. Till och med ordet har förändrats. Idag är det pinsamt att använda ordet “hipster” – även om man fattar vad man syftar på. Södermalms status har dock bestått.
Jag och mina vänner är i ett skede av livet där vi ska besluta om vart man tänkt leva det. Under sommaren har vi flera gånger haft knivkastning om saken. Många av dem, alla uppvuxna i Linköping, upplever någon slags försenad revolt mot hemstaden. De menar att det finns “för få goa ställen”. De vill testa nya marker. När de får ett erbjudande att hyra en etta i Skärmarbrink för 12.000 i månaden – så tar dom det!
Jag är inte orolig. Jag är rätt övertygad om att vi i slutändan alla kommer sluta upp tillsammans i Linköping. Och har vi ändå inte ett eget Södermalm inpå knuten?
När mina föräldrar flyttade till Lambohov 2005, söder om Linköping, hade mäklaren försiktigt förvrängt det till“Mjärdevi/Lambohov” i bostadsannonsen. Man ville inte befatta sig med Lambohov mer än nödvändigt. Stadsdelen har, likt Södermalm, historiskt sett inte varit trendig. Men det är en plats som vädrar morgonluft.
De senaste tio åren har antalet trevliga ölställen i Lambohov rentav fördubblats. Numera två, sedan Orhans Krog öppnat 2014. Närheten till universitetet inbringar en ungdomlig fräschör i området, som präglas av sitt rika uteliv (elljusspåret) och möjligheten till inköp i tre mataffärer. Bostadsannonser för Ekkällan som tidigare lockat med cykelavstånd till centrum har börjat skriva om “närheten till Lambohov”.
Profetian befästes på allvar häromveckan. Den mest centrala busshållplatsen, Isberget, döptes om. Numera: Lambohovs Centrum. Detta, får man väl anta – för de framtida turisternas skull, som skulle ha svårt att orientera sig med det tidigare namnet. Den nyetablerade ackumulatortanken lockar redan nu ett tiotal besökare varje år.
Likheterna med Södermalm är nästan skrämmande. Se fotbollen. Lambohovs eget Hammarby –IK Östria, är talangfabriken som fostrat landslagsspelare som Simon Olsson, Anton Tinnerholm och Mohanad Jeahze. Det är ballt på riktigt. Och... det ligger ju söder om stan.
Kvadratmeterpriset i stadsdelen kan mycket väl komma att stiga, med tanke på hur det byggs. Trots det är nog Södermalms hiskeliga kvadratmeterpris många hyperinflationer bort. Inte mig emot. Jag tycker mina vänner som blickar utåt har fel. Vad begär man av sin omgivning? TRE ställen att äta pizza på? FYRA mataffärer? Ge mig bara ett någorlunda trevligt promenadstråk och vänner att umgås med – mustasch kan jag ha var som helst. Vi ses på nya Söder.