"Här erbjuder massörerna sex till Correns reporter".
Den nyheten kablade vi ut i fredags morse som första delen i vår granskning av thaimassagesalongerna i Linköping. Idag följer vi upp med konfrontation av de ansvariga för ett företag där vår reporter blev erbjuden sex mot betalning.
Reportrarna Albin Wiman och Frida Glenning Ströberg visar också i granskningen att när polisen slår till, vilket de gjort mot flera ställen senaste veckorna, så flyttar verksamheten till privata lägenheter runt om i stan.
Det är vår tids slavhandel, utnyttjande av kvinnor, där Linköpingsbor bidrar genom att köpa sex. Det pågår mitt ibland oss, runt om i Linköping, och det är vårt uppdrag att berätta om det.
För en vecka sedan publicerade vi en annan nyhet: "Kommunen slutar laga mat till hemtjänsten – gamla får äta färdiga rätter från Ica".
En nyhet som slog ner som en bomb i Åtvidaberg. Sedan dess har hela bygden engagerat sig i frågan, vi har följt upp med flera publiceringar, och mitt i allt fick kommunalrådet Thomas Lidberg motta dödshot via mejl.
Debatt är uppfriskande, men hat och hot är oacceptabelt. Bra att hotet polisanmäldes.
Jag lyfter dessa publiceringar för att de ringar in bra varför jag brinner så för fri press och granskande journalistik.
Om inte vi granskar och berättar om missförhållanden, som företagarna som utnyttjar utsatta kvinnor för att sälja sex till Linköpingsbor, vem gör det då?
Om inte vi granskar och berättar om maktens beslut, som den indragna maten i Åtvidaberg, vem gör det då?
När jag tillträdde som chefredaktör förra veckan och intervjuades här i Corren så var en fråga lättare än andra att besvara. Den om vad jag vill förbättra.
Vi måste bli ännu bättre på granskande journalistik. Mer och bättre. Våra specialreportrar gör redan ett bra jobb. En av de mest uppmärksammade granskningarna förra året var den Julia Djerf gjorde i december där vi visade hur människor lockas till byggföretag i Linköping för att jobba svart för att sedan inte få betalt.
Men vi kan mer, vi kan bättre, och i närtid hoppas vi kunna presentera en utökad satsning på granskande journalistik med en ny chef för grävgruppen.
***
Ni är många som hört av er om vår ändrade trycktid av papperstidningen. Produktionen av papperstidningen kostar mer än någonsin. Betydligt mer än vad vi ser som möjligt att ta in med höjda prenumerationsavgifter. Många av er tycker redan att tidningsprenumerationen är dyr och vi tror inte att ni är beredda att betala så mycket mer som de ökade kostnaderna skulle kräva. Därför måste vi spara. Där har ni hela anledningen till varför vi nu trycker Corren klockan 20 i stället för 23.
Det innebär att vi inte får med sena händelser i tidningen dagen efter. Fram till 19.30 hinner vi med, men om en match är färdig efter det, eller om de kriminella väljer att skjuta på varandra senare än så, ja då kommer det med en dag senare i papperstidningen.
***
Konjunkturläget är också anledningen till att vi från och med idag har familjesidor i Corren två dagar i veckan, onsdagar och lördagar. De flesta av våra kunder vill ha nekrologer publicerade på lördagar vilket har gjort den dagen till nummer ett på familjeavdelningen. Nu fokuserar vi de lokala reportagen och annonserna till onsdagar och lördagar.
***
Den ekonomiska verkligheten 2023 utmanar många branscher. Och det vore oansvarigt av oss som leder bolag om vi inte tog ansvar och fattade beslut som håller ekonomin i balans.
En ekonomi i balans är grunden för att vi ska kunna fortsätta leverera engagerande journalistik, som ovannämnda granskning av oseriösa massageföretag.
Ska vi komma till rätta med missförhållanden i samhället är det en bra början att föra fram dem i ljuset.
Det är det bra journalistik handlar om.