Det mörka molnet över den sommarlovslediga himlen dröjer sig ändå kvar. I alla fall för mig som har barn i den svenska skolan.
Lagom till lovet presenterade OECD siffror som visar att Sverige är sämst i Europa och i bottenligan av världens OECD-länder när det gäller klassrumsdisciplin. Bara i Chile och Nya Zeeland är eleverna stökigare. Lotta Willsäters artiklar i Corren om det hårda klimatet på mellanstadiet på Alléskolan i Åtvidaberg bekräftar den bilden.
Men det stannar inte bara vid skolans värld. Som fotbollsförälder hör jag små barn skrika fruktansvärda ord till varandra på östgötska planer. För några helger sedan avbröts en match på grund av hårt spel och fula ord. Spelarna på planen var 10 år.
Finns det inget vi kan göra åt stöket, de fula orden och den hårda tonen?
Det är ju inte så att svenskläraren Ulrika istället för adverb och konjunktioner börjat undervisa i vikten av variationer vid användningen av könsord? Knappast har matteläraren Sofie ersatt ekvationslösningar med taktiska tips på hur man kränker varandra. Bildläraren Jennys fruktstilleben har inte bytts ut mot klotter och tags.
Såklart har skolan enormt mycket att jobba på. Självklart är det dags för politiker att komma med svar. Alla kränkningar ska anmälas, planer mot kränkande behandling ska efterlevas och det ska finnas tillräckligt med resurser.
Men det är inte hela lösningen. För här fattas den allra viktigaste pusselbiten – vi föräldrar.
Tro inte att vi slipper undan!
Forskningen visar att utan föräldrars medverkan fungerar inte skolans insatser särskilt bra. Till och med hemmets inställning till skolan påverkar elevers prestationer.
Det kanske inte är läge, att i hängmattan på semestern, sätta ihop en åtgärdsplan på 100 punkter för ditt barn. Men varför inte ta ett avslappnat snack på stranden om hur det är i skolan. Och framförallt berätta vad du som förälder förväntar dig av ditt barn. Hur tycker du att ditt barn ska vara i skolan? Vilka ord tycker du inte är okej? Hur ser du på mobilanvändande?
Din åsikt är viktig för ditt barn.
– Men vadå? Det är ju inte mitt barn som stör och stökar, tänker den nu uppretade föräldern.
Nä, så kanske det är? Men då har du i alla fall fått ett trevligt samtal om ditt barns vardag och bara det är värdefullt. Kanske skingrar det något mörkt moln och hindrar en framtida regnskur?