Volontären på Bris: "Hyckleri av Vist skola att neka hjälp"

Att hänvisa till skollagen för att neka hjälp men att själv ignorera lagar som ska skydda barn och personal är i mina ögon hyckleri, skriver en volontär på Bris.

Skolan och kommunen hänvisar till lagar och regler – men följer skolan själv de lagar som finns för att skydda elever och personal, frågar sig insändarskribenten. Pojken på bilden har inget med texten att göra.

Skolan och kommunen hänvisar till lagar och regler – men följer skolan själv de lagar som finns för att skydda elever och personal, frågar sig insändarskribenten. Pojken på bilden har inget med texten att göra.

Foto: Agnes Ganestål/Jessica Gow/TT

Insändare2025-03-19 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på nyhetsartikeln "Eva vill hjälpa till som rastvakt – men skolan säger nej" (2/3) och insändaren "Mamman: "Varför nobbar Vist skola pensionärer att vara rastvakt?" (15/3):

Det pågår en viktig diskussion om tryggheten på Vist skola och om hur vi som samhälle kan bidra till en bättre skolmiljö. En grupp engagerade volontärer har erbjudit sig att hjälpa till på rasterna för att skapa lugn och trygghet, men deras erbjudande har avvisats. Skolan och kommunen hänvisar till lagar och regler – men följer skolan själv de lagar som finns för att skydda elever och personal?

Om skolan inte klarar att hantera hot, våld och mobbning på ett tillfredsställande sätt, finns det flera lagar som kan brytas. Föräldrar som ser sina barn fara illa kan till och med ha skäl att polisanmäla skolan. Låt oss därför titta på vilka lagkrav som faktiskt gäller.

Att neka hjälp från volontärer handlar inte bara om att säga nej till en extra resurs för att skydda barnen – det kan också innebära att skolan i stället väljer att bryta mot andra lagar när de inte kan garantera situationen för barnen. Om skolan inte klarar att upprätthålla tryggheten på egen hand och samtidigt avvisar möjligheter att förbättra situationen, bryter de inte bara mot en lag, utan potentiellt mot flera:

* Arbetsmiljölagen, eftersom personalens och elevernas arbetsmiljö påverkas negativt.

* Skollagen, som kräver att huvudmannen säkerställer en trygg skolmiljö.

* Socialtjänstlagen, som ställer krav på anmälningsplikt vid allvarliga missförhållanden.

* Föräldrabalken, som fastställer barnets rätt till en trygg uppväxt genom föräldraansvar. Föräldrarna som lämnar barnen på skolan där de vet att miljön är otrygg kan alltså påstås bryta mot den här lagen.

* Diskrimineringslagen, om vissa elever utsätts för trakasserier utan att skolan agerar.

* Barnkonventionen, som numera är svensk lag och kräver skydd mot våld och kränkningar.

* Brottsbalken, om hot och våld förekommer utan att anmälningar görs.

Att hänvisa till skollagen för att neka hjälp men att själv ignorera lagar som ska skydda barn och personal är i mina ögon hyckleri. Alla lagar ovan skulle jag kunna hitta lagstöd i att Vist skola eller i värsta fall föräldrarna till barn på Vist skola bryter mot. 

Skolan behöver lösa problemet i dag, inte utreda eller skapa långtgående handlingsplaner medan barnen under tiden far illa. Varje sekund räknas när ett barn får utstå de saker som tagits upp att det förekommer på Vist skola. Det är barns liv skolan och föräldrarna har på sitt ansvar.

Samhället förändras, och vi kan inte alltid lösa dagens utmaningar med gårdagens metoder. I andra kommuner har volontärer varit en framgångsrik insats för att öka tryggheten – varför skulle det inte fungera här?

Kommunen hänvisar till behörighetskrav, sekretess och ansvarsfördelning, men dessa frågor kan lösas. Om pensionärerna lämnar utdrag ur belastningsregistret, får en kortare introduktion och arbetar tillsammans med skolans rastvakter, finns inga sakliga hinder. Dessutom, var är den här synen på saken när skolan själv anställer personal? Då skapar man i stället förutsättningar för att det ska fungera utan behörighetskrav.

Om andra skolor har lyckats implementera liknande lösningar, varför är det då omöjligt här? 

Det vi alla vill är att ha en trygg skolmiljö för både elever och personal. Om skolan inte vill ta emot frivilliga insatser för att förbättra situationen, bör de kunna presentera en konkret åtgärdsplan för hur problemen ska lösas och att barn och föräldrar märker att problemen upphör omedelbart. Inte om 1 år, 2 år eller i värsta fall aldrig, och man till slut lägger ner skolan i stället för man inte kommer i ordning med problematiken, och sprider eleverna på andra ställen. Det har vi sett hända förut.