Svar på artikeln "Förlossningsläkarens kritik: 'Blir ett skuldbeläggande'" (16/6):
I artikeln som följde reportaget om motherblessing och oss doulor påstår överläkare Eric Hildebrand att vi doulor skuldbelägger kvinnor som känner sig rädda inför födseln. Det är inget annat än ett grundlöst påstående då det vi doulor kämpar för är att alla som föder, oavsett hur eller var de väljer att föda, ska ha de bästa möjliga förutsättningarna. Vi kämpar mot en kultur där media endast visar upp skrikande kvinnor i panik och där bekanta pratar om hemska förlossningsupplevelser.
Kulturen idag har en mycket negativ bild av födslar som gör att många odlar rädsla och inte litar på människokroppens kompetens att föda sina egna barn. Det saknas tillgång till information, stöd och tillräckliga sätt att förbereda sig på inför en födsel. Det är inte konstigt att många känner sig hjälplösa och rädda.
Samhället är skyldigt att ge stöd, baserat på vetenskaplig information och traditionell kunskap (erfarenhetsbeprövad) till gravida och födande. Att bara acceptera att dagens kvinnor är rädda och att de behöver medicinska ingrepp främjar inte kvinnohälsan i allmänhet.
I artikeln nämns den låga barn- och mödradödligheten i Sverige som ett framgångsbevis. Men är att inte dö det enda vi kan hoppas på? En framgånsrik förlossningsvård att vara stolt över borde ha större krav än det.
Det är fantastiskt att det finns en så välutvecklad förlossningsvård med specialister, tekniska hjälpmedel och mediciner när det behövs. Men att hantera alla födslar som potentiella risker har konsekvenser för det naturliga födandets fysiologi samt för kvinnors upplevelse.
Det viktiga hormonet oxytocin får födseln att gå framåt samt fungerar som kroppens eget smärtlindrande. Oxytocin frigörs i situationer där vi känner oss trygga, bemötta med värme och respekt av människor och på platser vi känner igen. Medicinska smärtlindringsmetoder påverkar de naturliga hormonerna som kroppen frigör under födseln och som också behövs för att amning och anknytning till barnet ska fungera optimalt.
Hildebrant påstår att en förlossning “kan göra så himla ont”, och det har inget att göra med brist på närvaro och stöd. Kerstin Uvnäs-Moberg, professor vid Karolinska Institutet samt Sveriges främsta oxytocinexpert, menar att närvaro och stöd hjälper kroppen att utsöndra just oxytocin. Har Hildebrant egen forskning som motstrider detta skulle vi gärna vilja se den.
Vi doulor förespråkar inte hemfödslar eller födslar utan medicinska ingrepp. Alla födslar är perfekta så länge den födande kan föda på sina villkor, med stödet den behöver. Människor är inte maskiner. Vi är människor, en helhet, med olika relationer till våra partners, vården, känslor, preferenser och en livshistoria. Allt detta påverkar födseln och måste tas hänsyn till när man ska bistå en förlossning.
Doulor önskar att alla födande kan göra informerade val, få kontinuerligtstöd under graviditet, födsel och den sårbara postpartumperioden.
Det finns en värld utanför, med massor av nya och traditionella perspektiv, verktyg, kunskap, som resulterar i att fler kvinnor föder utan rädsla, utan ensamhet, utan forcering. De har det bra under sin förlossning, till och med njuter och transformeras.
Prata gärna med oss så kanske vi tillsammans kan bidra till att gravida i Linköping inte får “så himla ont” under sin födsel.
Du säger att ni är prestigelösa. Välkommen att bevisa det.