Svar på “Vi föräldrar fick betala för barnens slöjdalster” (23/12):
Det du skriver i din insändare om sålda slöjdalster på luciabasaren stämmer inte.
Vi sålde inte barnens slöjdalster, utan sakerna var specialtillverkade till luciabasaren som extra arbete på slutet av terminen av frivilliga elever och det vi sålde kostade inte 100 kronor utan 50 kronor.
Vi på Hjulsbroskolan har en lång och härlig tradition av den årliga luciabasaren. En kväll full av gemenskap, härliga återseenden, varma kramar, aktiviteter och försäljning. Kvällen har alltid anordnats av föräldraföreningen och ursprungligen har även vi lärare varit mycket engagerade i detta projekt. Julshowen skulle sättas upp, luciatåg tränas in och en hantverksdag organiseras. Alla mellanstadiebarn drog sitt strå till stacken genom att baka eller tillverka saker till försäljning.
Vi lärare bidrar inte längre till kvällen, med undantag för lärarna på fritids och de lärare som ansvarar för luciatåget. Julshowen är borta och hantverksdagen är ett minne blott.
Vi från slöjdens sida har fortsatt att vara med i mån av tid och ork. Våra slöjdprodukter har varit uppskattade, efterfrågade och ett fint inslag bland försäljning av kakor och loppissaker. Dessutom har det passat bra ihop med uppdraget i läroplanen som handlar om utvecklandet av entreprenörskap. Vad är det som säljer? Produkten som man vill sälja måste hålla bra kvalitet. Det är också värdefullt för barnen att med egna händer bidra till något större. Att tänka på andra, det är en förmåga vi håller på att tappa i vårt individualistiska samhälle.
Vid årets luciabasar, när det var tre lektioner kvar på terminen plockade jag fram lådan med tyglappar från förr, kompletterade materialet med eget inköp, och frågade de eleverna i åk 4 som var klara med sina slöjdprodukter om de kunde tänka sig att tillverka saker till försäljning. Det var 10 elever i de två klasserna som nappade på idén, samtidigt som andra fortsatte jobba med sina ordinarie uppgifter eller valde att jobba med något annat de resterande tre lektionerna. Ingen tvång, utan bara en massa härlig arbetsglädje.
Det var dessa örngott i lappteknik som eleverna gjort som var till försäljning på basaren.
Jag är så ledsen att du anonym förälder inte tog kontakt med mig når det uppstod frågor kring detta projekt. Jag är en mycket tillgänglig lärare på skolan och jag fanns också på luciabasaren delar av kvällen. Att vända en god sak till något annat gör verkligen ont i mig. Hade du sett engagemanget och viljan att bidra hos eleverna, hade du förstått. Om ni föräldrar väljer att ta på de negativa glasögon kring det vi lärare gör extra för era barn, har ni snart inga lärare kvar som vill engagera sig lite extra. Det är lättare att ha sin ordinarie undervisning, stänga dörren efter den sista lektionen och säga att det inte ingår i mitt uppdrag.
Men innerst inne hoppas jag annat. Inför nästa års luciabasar på skolan kanske du “undrande förälder” vill vara med och kanske ett helt gäng andra föräldrar också, så att vi tillsammans med barnen kan tillverka saker till försäljning. Det finns en härlig kraft i att jobba med hantverk tillsammans, samtidigt som man bidrar till något större. Att kunna erbjuda fint hantverk på basaren har varit en lyx. Tack till alla er elever som genom åren har bidragit till detta.