Svar på ledaren "Lena Andersson är inte rädd för att häda" (20/8):

Skulle vi inte kunna sluta raljera och tjafsa om den globala uppvärmningen och i stället lägga energi och handling på att minska våra utsläpp av växthusgaser?

Mathias Bred skriver i Correns ledare att författaren Lena Andersson har rätt att "häda" när hon i SvD 12/8 och i SR 15/8 ifrågasätter medias rapportering om de kraftiga oväder och problem med torka som inträffat i sommar vid olika tidpunkter i Sverige och på många andra håll i världen. 

Klimatvetenskapen är ingen religion. Det är fysik och atmosfärskemi som ligger till grund för klimatforskarnas budskap. Mätningarna för juli 2023 visar att den blev den historiskt varmaste månaden på jorden hittills, och vi vet att hög temperatur skapar torka och ger energi till kraftiga oväder. Detta är inte alarmism. Det är faktum här och nu, och det är för mig obegripligt att vissa personer inte tar in allvaret medan tid finns, utan raljerar över att vädret där de befinner sig just nu inte är så extremt. 

Att inte vilja försöka se och förstå, kanske för att det är obehagligt och obekvämt. För korkade vill jag inte tro att de är. Vill man ifrågasätta "tabun" – eller "häda", som Mathias Bred uttrycker det, är det väl ändå ett rimligt krav att man har väl underbyggda argument? Det jag hörde av Lena Andersson i Sveriges Radio 15/8 var allt annat än det. Man måste inte vara naturvetare för att läsa och förstå hur klimatet fungerar, om man bara vill. 

Vad vill man uppnå? Förhoppningsvis inte att ännu fler privatpersoner och politiker struntar i att göra det man faktiskt kan medan tid är. Eller är det roligt att tjafsa när man har ett forum att tillgå? Det signalerar en obehaglig brist på respekt för det människor som drabbats av dessa väderhändelser, som enligt en enig klimatforskarvärld kommer att bli allt vanligare i en varmare värld.

Mindre prat och mer verkstad, tack!