Svar på debattartikeln "Micko (S): Närmottagningar är ett steg mot mer jämlik vård" (12/12):
Som allmänläkare finns vi och övrig personal på vårdcentralerna närmast invånarna. För individer som har svårt att ta sig till vårdcentralen samarbetar vi med personal i kommunal hemsjukvård. Tillsammans vill vi stå för den nära vård som politikerna länge har pratat om att de vill satsa på. Men orden ekar tomt och de reella satsningarna till primärvården dröjer. Regionen försöker spara sig ur den ekonomiska krisen och vi läser om magiska beräkningar. Två underbemannade vårdcentraler slås ihop och det påstås säkerställa bemanning och patientsäkerhet. Övergång till teambaserat arbete kan tydligen eliminera eventuell kompetensbrist, även om ingen av de individer som ingår i teamet besitter den yrkesspecifika kompetensen.
Det finns gott om forskning som visar på hur välfungerande primärvård, som utgår ifrån helhetssyn och kontinuitet, är starkt kopplat till mer effektiv, säker och jämlik vård. Förstå därför vår frustration när många politiker och tjänstemän ser ut att överge målet att skapa förutsättningar för en fungerande primärvård på befintliga enheter. I stället ska det satsas på godtyckliga sidolösningar som antas lösa det mesta. Var kommer denna rastlöshet ifrån? Att inte orka att stanna kvar och åstadkomma reella satsningar för att stärka befintliga vårdcentraler, som vi vet gör skillnad. I stället sväva ut i förskönade drömmar om fler sidoverksamheter, som genom att plocka bort det enkla påstås kunna avlasta primärvård och sjukhus.
Digitala verktyg beskrivs som att det automatiskt leder till besparingar av tid och resurser, när vi så sent som tidigare i år bevittnade att det digitala verktyget 1177 Direkt fick pausas på obestämd tid kort efter uppstart, då det visade sig skapa merarbete och äventyra patientsäkerheten. Var kommer denna övertro ifrån, om att digitala lösningar är räddningen för allt? Digitala verktyg har förutsättning att bli användbara och effektiva först när de utvecklas tillsammans med profession och patienter.
Det är mänskligt att drömma om enkla lösningar på komplexa problem. Men det är inte särskilt realistiskt. Av politiker och tjänstemän bör vi kunna förvänta oss stabil förankring i verkligheten och att det tas hänsyn till befintlig forskning, statistik och professionens kunskap i beslut som rör vården och i förlängningen påverkar människors hälsa och liv.
Som allmänläkare räds vi inte det komplexa. När vi får förutsättningar att arbeta med helhetssyn och att lära känna våra patienter så blir allt enklare. Vi vill ha förutsättningar att träffa våra patienter även när de drabbas av till synes enklare åkommor. Och de patienter som trots rådande bristsituation har turen att ha en fast läkare vill ofta träffa just sin läkare för både stort och smått.
Vi tar för givet att de enheter som verkar i glesbygd och ser behov av extra mottagningar ska få bedriva detta om de väljer. Vi välkomnar digitala lösningar som underlättar vårt arbete. Vi motsätter oss däremot ökad uppsplittring och resursdränering av primärvården samt politisk och tjänstemannamässig detaljstyrning av hur vården ska organiseras. Vi kan inte acceptera att helhetssyn och kontinuitet offras till förmån för luftslott.
Lena Micko skriver att ”det handlar om att använda resurser klokt och se till att invånarna får rätt vård på rätt plats”. Vi håller med om målet, men inte om tillvägagångssättet. Det är helhetssyn, kontinuitet och en adekvat bemannad primärvård som kommer att ta oss till den nära goda vården. Överge inte det.