Svar på "Ny solkraft på jordbruksmark ger inte el som vi behöver" (18/12):
Per Ask skriver i en insändare att utbyggnad av solparker skapar problem för elsystemet och kan bli en dålig affär för markägare. Per Asks oro bygger dock på missuppfattningar om solkraftens roll i elsystemet, i landskapet och hur arrendeavtal skrivs mellan markägare och solparksföretag.
Det är ingen hemlighet att solen bara lyser på dagen. Den snabba utvecklingen av modern teknik ger oss dock hela tiden bättre möjligheter att tillvarata solkraftens stora fördelar: Att den ger billig el, inte medför några utsläpp och kan byggas ut snabbare än något annat kraftslag.
Utvecklingen av batterilagring går enormt snabbt både när det gäller kapacitet och hur lång tid de kan leverera effekt. Ett exempel bland många är att teknikkonsultbolaget Sweco nu etablerar en anläggning i Belgien med en lagringskapacitet motsvarande den årliga energianvändningen i 385 000 hushåll.
Samtidigt utvecklas avancerade algoritmer som styr och balanserar elsystemet genom att koppla samman olika resurser på både produktions- och konsumtionssidan. Ett annat exempel på solkraftens möjligheter är att den redan i dag används för att producera vätgas, som både kan fungera som energilager och för att framställa till exempel gröna bränslen.
Det finns alltså goda möjligheter att hantera växande volymer solkraft i systemet.
Per Ask pekar på risker för markägare som ingår arrendeavtal för solparker, om solparken skulle säljas vidare till ett annat företag, eller gå i konkurs. Vi kan lugna Ask med att villkoren skrivs in i arrendeavtalen och gäller även om solparken skulle byta ägare.
För många lantbrukare kan möjligheten att arrendera ut en del av sin mark vara precis det som behövs för att skapa tillräcklig lönsamhet för att lantbruket ska överleva. Svensk livsmedelsproduktion hotas betydligt mer av dålig lönsamhet än av etablering av solparker på en bråkdel av marken.
Om alla solparker som godkänts av länsstyrelserna sedan 2019, tillsammans med alla parker som väntar på besked förverkligas, skulle mindre än 0,5 procent av jordbruksmarken påverkas. Det motsvarar en knapp tiondel av den mark som i dag ligger i träda. Samtidigt skulle anläggningarna tillsammans årligen kunna producera mer el än två kärnkraftsreaktorer.