Svar på "Fritidsgård är olämplig plats för HBTQ-kvällar" (20/3):
När jag gick i åttan så bestämde jag mig för att komma ut som FTM trans (female to male) i skolan. Jag skrev ett mejl till mina lärare, rektor och all annan personal jag pratade med på skolan. Jag förklarade att jag ville bli kallad han och att jag inte ville bli kallad namnet som stod på mina papper, men jag ville inte att mina föräldrar skulle veta detta.
Två dagar senare var jag i ett möte med min rektor, och hon förklarade hur dessa ändringar inte var möjliga. Hon sa att jag bara var en flicka som ljög för mina klasskamrater om vem jag var, och hur det var högst olämpligt att uttrycka dessa lögner i skolan. Skolsystemet kastade in mig i “garderoben” igen, på grund utav behandlingen grundskolan gav mig i "förebyggande och behandlande syfte”.
Jag började gå på en HBTQ+-fritidsgård ett år senare där jag äntligen träffade trygga vuxna som accepterade mig och gav mig det stödet skolan nekade mig. Mina fritidsledare hjälpte mig att hitta vänner med liknande upplevelser, gav mig utrymme att vara mig själv och hjälpte mig bli stolt över min könsidentitet. Utan fritidsgården så skulle det ta mig betydligt längre än 16 år att komma ut till min familj.
Mina fritidsledare erbjöd mig senare ett jobb på samma fritidsgård. När jag jobbade så fick jag höra massor av historier från unga HBTQ+-personer som liknade min egna. Deras historier målade en tydlig bild, utan HBTQ+-fritidsgårdar så kommer HBTQ+-ungdomar tvingas att dölja vilka de är. De kommer fyllas med mer skam, mer rädsla och negativ självkänsla.
Vi är skyldiga våra barn och unga en plats där de kan vara sig själva, skolan och deras hem är inte alltid den platsen. Queerious kommer ändra liv, precis som min fritidsgård ändrade mitt.