Svar på "Hur kan någon försvara detta angrepp?" (11/6):

Dan Franzén, talesman i rovdjursfrågor för Jägarnas Riksförbund skriver ”Dessutom vet alla att detta med stängsel är helt verkningslöst”. Detta är direkt felaktigt och vilseledande!

Med all respekt för det lidande som drabbar såväl får som dess ägare efter en vargattack, vare sig de sker i Östergötland eller annorstädes, måste vi ändå förhålla oss till fakta.

Vargen är en del av Sveriges fauna och har sitt existensberättigande, är en strikt skyddad art som gör stor nytta genom sitt urval av bytesdjur, då den i första hand tar svaga och sjuka djur. Debatten om varg i Sverige hänger sannolikt samman med att vargen ibland angriper får. 

Faktum är att det under de senast åren är ytterst få – om ens något – vargangrepp som har skett bakom ett fullgott rovdjursavvisande stängsel (RAS). Det framgår tydligt av de protokoll som Länsstyrelsens besiktningspersoner upprättar efter varje angrepp.

Sveriges lantbruksuniversitet/Viltskadecenter följde antalet angrepp av varg på får i 15 vargrevir 1997–2006. 484 fårbesättningar följdes. Antal besättningar med godkänt RAS (femtrådigt elstängsel eller fårnät med eltråd) var 163. Under de tio år som studien pågick hade dessa totalt sju angrepp, alltså färre än ett per år. Antalet besättningar vid ej godkända RAS var 285. De hade under samma tid 71 angrepp, alltså mera än sju per år. (Det saknas redovisning för 36 besättningar som gick bakom fyrtrådigt elstängsel. De hade ett angrepp men är för få för att ingå i utredningens statistiskt säkerställda redovisning.) 

RAS ger inte 100-procentigt skydd mot vargangrepp, men näst intill! Vad gäller Östergötland har det funnits varg i norra delen av länet i Långbogenreviret sedan 2018, och dessförinnan hade vi besök av vandrande ungvargar. Det har alltså funnits gott om tid för djurägare att förbättra skyddet för sina djur genom att, med bidrag från Länsstyrelsen, bygga RAS.

Vi noterar att det åter är jägarna som förfasar sig över vargen för djurägares räkning.