Svar på "Läkare: 20 år av vanskötsel – primärvården måste bryta sig loss" (20/10):
Jag vill börja med att tacka signaturen ”JN” för en väldigt målande bild av verkligheten inom östgötsk primärvård. Personligen tillhör jag gruppen ”hoppjerkor” som inte har varit samma arbetsplats trogen under längre tid, utan bytt till olika enheter under årens lopp.
Efter att ha blivit utsatt för en obehaglig granskning av regionens HR-avdelning där jag ansågs ha varit inne i patienters journaler på ett icke korrekt sätt och sedan blivit ”friad” efter cirka åtta möten var jag rejält stukad och undrade i mitt stilla sinne hur en arbetsgivare kunde hantera en anställd på det här viset. Jag svalde dock min förtret och sökte därefter tre lediga tjänster på olika vårdcentraler i länet. Samtliga lät initialt positiva och jag tänkte att det var klart för att börja arbeta. Döm om min förvåning då samtliga enheter sedan hörde av sig med negativt besked utan särskild motivering.
Hur som helst är jag i dag glad för det som inträffade då jag i stället fick arbete på en fantastisk vårdcentral i Norrköping som heter Hierta och drivs av en geriatriker. Vi är fullbemannade och det söker hela tiden nya och intresserade medarbete till vår enhet.
Vad är då lösningen på denna stora fråga? Jo, jag tror att Region Östergötland är en alldeles för stor organisation som inte har kunskapen om hur en effektiv vård skall bedrivas. Detta kan ju inte jag heller, men jag tror att det inte vore så dumt om de högsta beslutsfattarna var tagna från den egna organisationen med flera års erfarenhet av arbete ”på golvet”.
Därtill skulle man nog försöka minska den administrativa personalen (inget ont om dessa människor) högst betydligt, strama upp organisationen samt höja lönerna för de som blev kvar. På så sätt blir det inte lika intressant med att ”hyra ut sig” och man får en mera lojal arbetstagare, det är nog en föråldrad tanke att inte lönen har betydelse.
På vår enhet ligger vi cirka 20–25 procent högre i lön än inom regionen, vilket är helt rimligt enligt såväl nationella som internationella jämförelser. Så sensmoralen i denna insändare blir att man inte ska sila mygg och svälja kameler.