Svar på Veronica Palms debattkrönika "Som om inte välfärden hade problem nog" (7/11):

Veronica Palm och jag brukar sällan eller aldrig ha samma uppfattning och åsikter om hur samhällsfrågor ska lösas eller hanteras. Men i sin senaste krönika har hon hamnat helt rätt. Jag håller med henne i kritiken av regeringens märkliga förslag i att staten ska lägga sig i och besluta vad som är en skälig lön. Intill dessa dagar har politiken varit mycket noga med att inte lägga sig i lönebildning utan överlåtit detta till arbetsmarknadens parter. Vilket jag tycker varit rätt.

Vad det handlar om är beslutet att från och med 1 november ska invandrare för att få arbetstillstånd i vårt land ha en inkomst på minst 27 360 kronor. Här har min minister Maria Malmer Stenergard tyvärr skjutit ett stolpskott vars retur kan få ödesdigra följder. Bättre hade varit att kräva löner enligt för branschen gällande kollektivavtal. Nu finns det i stället risk att beslutet blir inflationsdrivande.

Vi har i Sverige tusentals kvinnor och män med tillfälliga uppehållstillstånd som i dag arbetar inom vård- och omsorg och inom hotell- och restaurangbranschen med flera. Städbranschen har genom RUT blivit mycket omfattande. Övervägande delen av den personal som jobbar i dessa områden har lön och villkor genom det kollektivavtal som gäller för respektive bransch, men når inte i närheten av 27 360 kronor per månad.

Många av dessa invandrare med jobb, bostad och familj och barn i svensk skola, är goda exempel på en lyckad integration och en anpassning till vårt samhälle. Varför ska vi köra ut dem från vårt land? Det torde finns tusentals individer som vistas här olovligen, som Migrationsverket kan lägga kraft på att utvisa i stället för att ge sig på dem som arbetar och betalar skatt.

Veronica skriver mycket insiktsfullt ”Utan frihandel och invandring hade vårt lilla land aldrig kunnat utvecklas till det rika välfärdsland som vi är i dag” och jag kan avsluta med ett annat ordspråk: ”Kasta inte ut barnet med badvattnet”.