Svar på debattartikeln "Utbildningsdirektören: Delar inte bilden av Linköpings förskola" (21/3):
Utbildningsdirektören Robert Bredberg vill att bilden av förskolan i Linköping ska vara rättvis och nyanserad. Linköping, likt flera andra kommuner, har de senaste åren gått från småskalighet och närhet till stordrift och centralisering. En åtgärd som är kostnadseffektiv men knappast önskad utifrån det mer långtgående uppdrag man har. Hela samhället måste skapa en trygghet. För att se och orka bry sig om de som börjar hamna snett behöver man ha tid och kraft. Det börjar i förskolan.
Skolverket anger att barngrupperna i förskolan för 1–3-åringar inte bör vara större än 12 barn. För 4–5-åringar är rekommendationen max 15 barn. 2023 års statistik pekar på en dramatisk förändring till det sämre i Linköping.
2021 hade över 90 procent av barngrupperna för 4–5-åringar 15 barn eller färre. 78 procent av grupperna hade 9 barn eller färre. 2023 hade över 90 procent av barngrupperna för 4–5-åringar 16 barn eller fler. 70 procent av grupperna hade 19 eller fler. Linköping är klart sämre än riksgenomsnittet.
Jämförs Linköping med rikssnittet 2023 vad gäller antalet barn per anställd med förskollärarexamen hade Linköping 14,1 barn per anställd mot 11,6 för rikssnittet. Utslaget på alla anställda, även de utan examen blir siffrorna lika, cirka 5,2 barn per anställd.
Bredberg anger att "Antalet barn per medarbetare är i nivå med andra jämförbara kommuner och snittet i Sverige". Men vad hjälper det? Vad säger vetenskapen och erfarenheten? Har Skolverket, personalen och föräldrarna fel? Kommunen använder "genomsnitt" och "jämförbarhet" i stället för forskning och medarbetarnas beprövade erfarenhet. Vad är värdet av genomsnittssiffror då frånvaron i Linköpings förskolor motsvarade 12,4 procent av personalen 2024?
Statistik och jämförbarhet hjälper inte stressad och otillräcklig personal. Det går inte att komma till rätta med problem genom jämförbara siffror eller att försöka "nyansera" bort dem.
Stordriften med många barn och personal som springer mellan olika avdelningar ökar på sjukskrivningarna. Bredbergs "nära ledarskap" gynnas inte av stora "flexibla" arbetslag. Tyvärr ser det mörkt ut för utbildningsdirektören. Han och rektorerna har inte tillräckliga verktyg, även om viljan finns.
Det yttersta ansvaret ligger inte på direktören – det är ett politiskt ansvar att skapa rätt förutsättningar. Förskolan är underfinansierad och underbemannad och man kommer inte åt grundproblemet genom att låta personalen jobba med nyanser. Mindre grupper, större personaltäthet och därmed mindre sjukfrånvaro är vägen framåt.