Övervakningskameror är inte lösningen på brottsligheten

Övervakningskameror ger ofta en falsk känsla av trygghet. Många tror att kameror förebygger brott bara genom sin närvaro, men i verkligheten fungerar de mest som ett verktyg för att dokumentera vad som redan har hänt, skriver en läsare.

För att verkligen minska brottsligheten behöver vi investera i samhällsinsatser som adresserar grundproblemen, snarare än att förlita oss på teknologi som huvudsakligen verkar i efterhand, menar insändarskribenten.

För att verkligen minska brottsligheten behöver vi investera i samhällsinsatser som adresserar grundproblemen, snarare än att förlita oss på teknologi som huvudsakligen verkar i efterhand, menar insändarskribenten.

Foto: Frida Glenning Ströberg

Insändare2024-08-26 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på insändaren "Boende i Berga: Jag skäms – politiker, stå upp för oss" (19/8) och nyhetsartikeln "Politikerna svarar på kritiska insändaren" (20/8):

När människor förlitar sig på övervakningskameror för att känna sig säkra, riskerar de att förbise behovet av mer effektiva, förebyggande åtgärder.

Kamerorna kan inte ingripa eller stoppa ett pågående brott. De fångar bara händelser på film, vilket kan användas i efterhand för att försöka lösa ett brott. Den trygghet kameror erbjuder är alltså illusorisk; brottet har redan begåtts och skadan är skedd innan någon ens tittar på inspelningen.

Att förlita sig på övervakningskameror kan därför leda till en försvagning av verkliga säkerhetsinsatser och en underskattning av de förebyggande åtgärder som verkligen kan minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället.

Att använda övervakningskameror som ett medel för att bekämpa brott har blivit alltmer populärt, men vi måste vara noggranna med att förstå deras faktiska effekt. Kameror kan ge en känsla av trygghet, men det är viktigt att inse att de inte direkt förhindrar brott. I själva verket bidrar de mer till att öka uppklaringsprocenten efter att ett brott har begåtts än att fungera som en avskräckande faktor.

Övervakningskameror registrerar händelser, men dessa inspelningar kommer först till nytta när en utredning redan pågår. Att ha videobevis kan hjälpa till att identifiera förövare och underlätta rättsliga processer, men detta sker först efter att brottet redan har inträffat. Brottet har redan orsakat skada eller lidande, och kameran har i sig inte haft någon preventiv effekt.

Förebyggande åtgärder måste fokusera på de bakomliggande orsakerna till brottslighet, såsom sociala problem, fattigdom och brist på utbildning. För att verkligen minska brottsligheten behöver vi investera i samhällsinsatser som adresserar dessa grundproblem, snarare än att förlita oss på teknologi som huvudsakligen verkar i efterhand.

Det är dags att lägga mer resurser på verkliga förebyggande åtgärder som kan göra en långsiktig skillnad.